På annat sätt kan man inte tolka Rikspolisstyrelsens hållning i artikeln som finns i Svensk Åkeritidnings nätupplaga den 14 maj. Där påstår Rikspolisstyrelsens representant att antalet trafikpoliser är tillräckligt eftersom man uppfyller EU:s kvot på antalet arbetsdagar som skall kontrolleras.
Citat från artikelns inledning lyder så här:
”Antalet poliser och bilinspektörer med behörighet att kontrollera tung trafik har minskat under de senaste decennierna. Men eftersom polisen med råge når EU:s mål för hur många kontroller som ska utföras, är det svårt att motivera att fler trafikpoliser behövs.”
Rikspolisstyrelsens hållning visar att man inte har förstått sitt uppdrag och man har kapitulerat inför det totala haveri som man själva skapat gällande kontrollen av den yrkesmässiga trafiken. Att man uppfyller EU:s uppsatta mål gällande kör- och vilotider innebär inte att man når upp till det krav man kan ställa på polisen. I EU:s krav regleras inte kontroll av trafiksäkerhet, trafiktillstånd, förartillstånd, lastsäkring, vikter, skatteförhållande och fordonens tekniska status.
Att utföra kontroll av den yrkesmässiga trafiken är så mycket mer än bara kör- och vilotider, det borde till och med Rikspolisstyrelsen förstå!
Lördagen den 17 maj anordnades en debatt på Stockholm Truck Meet, där politiker fick möta branschen inför stundande val. En spännande debatt för oss som följer viktiga händelser för åkerinäringen.
Där kunde man konstatera att samtliga politiska partier tillsammans med branschföreträdare ansåg att situationen var allvarlig och hotade den seriösa åkerinäringen. Enigheten var total och det var en ödesmättad beskrivning som inte minst politikerna gav av situationen.
Alla politiska partier vill också genomföra åtgärder för att komma tillrätta med den olagliga trafiken. Det må vara att de har olika idéer kring lösningarna, men det intressanta är att branschen och samtliga politiska partier har identifierat ett problem som Rikspolisstyrelsen inte ens har förstått. Ett minst sagt märkligt förhållande, som inte blir desto mindre märkligt när man pratar med enskilda polismän.
Poliserna på fältet suckar uppgivet när de inte får den stöttning de rimligen borde få från Rikspolisstyrelsen. För politikerna är det dags att ta tag i situationen för att klargöra för polisledningen vilket uppdrag polisen faktiskt har och att de sedan löser uppgiften. I annat fall måste det till en annan organisation (myndighet) som får uppdraget.
Helt klart har Rikspolisstyrelsen gett upp och lägger sig platt!
Håkan Alexandersson