I skrivande stund är jag glad att jag sitter och skriver och slipper vara ute i höstrusket. Det är riktigt mörkt för att vara mitt på dagen. Men ljus i sinnet känner jag mig av polismyndigheten i Stockholms initiativ till att gå hårt åt de hänsynslösa och aggressiva förarna i trafiken. Inte en dag för tidigt!
Det är däremot synd att ”en”-myndighetslösningen inom polisen inte är genomförd ännu. Då hade vi kunnat få den polisiära satsningen mot den aggressiva körningen över hela landet. En sådan landsomfattande satsning behövs verkligen. För det körs påtagligt aggressivt också utanför huvudstaden.
I trånga miljöer och i bilköer finns ofta grogrunden för egoism. Det gäller att söka komma snabbt fram och emellan. Före alla andra. ”Ingen ska hindra min framfart”, är kanske ofta det tänkande som ligger bakom, när någon vräker sig förbi och snabbt sneddar in framför dig över heldragen linje utan minsta hänsynstagande till mötande trafik. Samma synsätt torde ofta grunda sättet att markera sitt avståndstagande mot en framförvarande bromskloss genom att utmanande köra alldeles intill. Farligt beteende naturligtvis och mycket straffvärt. Hoppas verkligen att polisen i Stockholm lyckas i sin ambition och kommer åt så många som möjligt av de marodörer som finns i trafiken men som inte borde finnas där.
Åtminstone inte utan att väsentligen ändra sitt förhållningssätt till övriga trafikanter.
Glädjande satsning
Tänk dig om beteendet i rulltrapporna inom T-banesystemet i Stockholm under rusningstrafik skulle medföra att du varje gång du råkat stå hindrande för bakifrån kommande, skulle bli bortknuffad och tillika bespottad. Det skulle leda till ett folkligt uppror, där polisens insatser omgående skulle sättas in.
Bekämpandet av hänsynslöshet och aggressivitet inom trafiken har hittills varit för svag från polisens sida. Endast polisen äger möjligheten. Men bättre sent än aldrig! Vi får vara glada åt att polisen nu gör något för att komma åt dessa allvarliga trafikbrott, åtminstone i Stockholm. Att dessa brott finns i flera andra städer och ute på vägarna i landet, vet alla som brukar färdas där.
Alltså: polisens initiativ till satsning gläder mig! Det är alltid trevligt att kunna säga något positivt om polisen, som så ofta får klä skott för mindre lyckade insatser.
Giriga politiker
Något som förvånar mig är emellertid den flathet som gäller efterdiskussionen i anledning av Juholt-affären rörande den statliga hyresersättningen för Juholts dubbla boende. Jag vill understryka att det finns flera andra politiker i skilda partier som är giriga likt Juholt. Men han är partiledare för det Stora Partiet och vill snabbast möjligt bli statsminister. På något sätt har många resonerat – inte minst Juholt själv – att finns det inga klara regler så har Juholt och andra inte gjort något fel.
Hörde honom i något sammanhang raljerande uttrycka sig ungefär så här: Det enda fel jag gjort är att jag gjort fel i förhållande till en regel som inte fanns. För mig känns det självklart att den som pretenderar på att bli statsminister måste värna om samhällsintresset och inte bara egoistiskt tänka på sig själv.
Kalla känslor
Ett omdömesgillt handlande hade vad gäller hyresbidragsfrågan naturligen lett till att Juholt, oavsett regelverk eller särskilda föreskrifter, hade insett vad som varit rimligt att staten skulle svara för. Nu har Juholt åkt runt i landet för att förklara sig och söka återvinna förtroendet.
Jag har svårt att förstå honom. Ibland tycks han erkänna en fadäs för att i nästa stund söka förklara bort allt.
Snart är det riktig vinter och då fryser alla känslor till is.