Den som är expedit i en godisaffär kanske inte gör sig skyldig till någon allvarligare förseelse om han eller hon smakar lite på de sega råttorna och den salta lakritsen. I alla fall inte om det inte sker kontinuerligt och därför kan betraktas som illojalt mot arbetsgivaren. Näringsidkaren vill ju tjäna pengar på sitt godis och inte få det uppätet av sötsugna expediter som är avlönade för att sälja men inte för att äta.
Samma gäller för den anställde snickaren som inte utan lov kan transportera hem lite brädor från arbetsgivarens lager till sig själv för ett pågående sommarstugebyggande under hävdande att ”det lilla uttaget” knappast en kan märkas.
Det är emellertid inte bara varor som kan vara attraktiva på en arbetsplats. Där kan finnas tillgång till annat som är frestande att använda för egna syften.
En polis har ingen godisbutik att nalla sötsaker från. Men ”i butiken” finns tillgång till register av olika slag däribland ett misstankeregister. Att slå i det för att kolla hur det ligger till med grannar och vänner skulle kunna vara inte så lite spännande och lockande. Men det är absolut förbjudet för en polisman. Att göra slagningar i registret får bara ske om polismannen har anledning till det för att fullgöra sitt arbete. Inget annat tittande i register är tillåtet. Inte ens om det skulle gälla att kolla sig själv får polismannen göra det. Det är straffbart som dataintrång.
Minnet svek
Det fick en polisinspektör klart för sig sedan han letat uppgifter om sig själv i det misstankeregister han hade tillgång till på sin arbetsplats. För att komma in i systemet måste han logga in med personspecifika uppgifter och det var så man kom polismannen på spåren. Många utomstående kan möjligen fråga sig om det var så farligt att titta på egna uppgifter. Men det är naturligtvis inte bra om polismän fritt skulle kunna gå in för att kontrollera om det finns någon misstanke som gäller dem själva. Ingen annan har en sådan möjlighet och det ska inte en polisman heller ha. Det skulle innebära att en polisman skulle få tillgång till information om en utredning som pågår och kunna dra fördelar av detta från utredningssynpunkt.
Polisinspektören kunde under rättegången varken erkänna eller förneka dataintrång eftersom han berättade att han inte mindes något. Anledningen var att han vid de tillfällen då inloggningen visade att han varit inne i registret hade mått psykiskt dåligt efter att ha hamnat i en livskris.
Mitt och ditt
Det hjälpte dock inte polismannen att han inget mindes. Tingsrätten fann att det inte framkommit något som tydde på att det skulle ha varit någon annan som begagnat sig av polismannens inloggningsuppgifter. Tingsrättens slutsats blev alltså att polisinspektören dömdes för dataintrång till 30 dagsböter om 250 kronor (Sundsvalls tingsrätt mål B 2605-11).
Lägsta antal dagsböter alltså som påföljd kan jag konstatera men likväl blir det en påminnelse för andra poliser att hålla fingrarna i styr och inte lockas att ta en titt på ens de egna uppgifterna. För en polisman är också ett lågt bötesstraff kännbart. Inte bara ekonomiskt utan även måhända från karriärsynpunkt.
På vilken arbetsplats du än befinner dig: håll fingrarna i styr och håll fast vid principen om att mitt är mitt och ditt är ditt. Därtill att i detta IT-präglade samhälle inte otillbörligt utnyttja något på arbetsplatsen som är till för något annat. Med ett gott omdöme brukar det gå vägen. Du är kvar på jobbet och behåller värdigheten. Det är alltid bäst så.