Straffrättskipningen sägs ha flera syften. Ett är att verka avskräckande från att begå brott. Den som har syndat ska inte förledas att göra det igen. Och står man till äventyrs i begrepp att överväga kliva över tröskeln till vad lagen tillåter ska varningsfingret genast synas för ens inre. Vi vet alla att systemet inte är särskilt väl fungerande.
Tuffa unga män kör medvetet hänsynslöst i inte minst i våra större städer för att visa makt. Att beväpna sig med skjutvapen och att köra omkring normlöst förefaller ge hög status inom kriminella kretsar. Vad säger ni då om följande berättelse från den sanna rättsväsendevärlden?
En av de tuffa ledarna i ett av de kriminella gängen i Malmö dömdes i mars 2012 för grovt vapenbrott till fängelse i tio månader. I september samma år stoppades den 25-årige gängledaren av polis när han på en 70-sträcka i centrala Malmö kört i 123 km/h första gången och därefter på samma väg 141 km/h. Vid det andra tillfället saknade han också körkort till följd av första körningen. Sådana hastigheter som gängledaren färdades i ”råkar man” inte av oaktsamhet komma upp i som bekant. Många läsare undrar säkert om han inte i september borde suttit bakom lås och bom. Men verkställigheten av ett fängelsestraff påbörjas långt ifrån alltid i omedelbar anslutning till att dom meddelas.
Inget straff
Tror ni att polisingripandena mot honom och den efterföljande rättsliga behandlingen varit ägnad att förmå honom – och andra i hans gäng – att sluta köra för fort? Ni kan ju börja gissa redan men vänta att svara definitivt tills ni vet hur det gick rättsligt.
Helt inom lagens möjligheter men fullständigt tokigt i sammanhanget fann domstolen att man skulle ”baka in” trafikbrotten (det vill säga vansinnigt höga hastighetsbrott och olovlig körning) i den tidigare tiomånaders fängelsedomen för grovt vapenbrott. Så när den unge, tuffe gängledaren återvände till sina kompisar kunde han lugnt svara på deras frågor: ”Hur gick det?”, ”Vad blev det?”. ”Ingenting, ingenting alls!”
Sådan straffrättskipning är fullständigt orimlig. Givetvis ska det kosta att hänsynslöst strunta i för andra samhällsmedborgare livsviktiga normer! Hoppas att ni märker ilskan inom mig i raderna ni läser.
Livsfarlig resa
Det finns mycket annat jag retar mig på. Utan att generalisera kan jag säga att ilskan gäller det sätt på vilken en inte obetydlig del av den tunga trafiken framförs i dåligt väglag. För en tid sedan färdades jag – dumt nog – under en klass 2 varningsperiod mellan Malmö och Stockholm. Resan, som var livsfarlig, tog två dygn med nödvändig övernattning i Nyköping. Att den tog så lång tid berodde i hög grad på att långtradare med släp – sannolikt med sommardäck – inte klarade isiga eller snömoddiga backar och ibland stod hindrande tvärs över vägbanan. Att den var livsfarlig berodde på att många tunga fordon i sommarhastighet körde i omkörningsfilen i snömodden på E4, medan övrig trafik omdömesgillt saktat ner och anpassat farten efter trafikförhållandena.
Klart att man blir förbannad!
Gyllene regeln
Samtidigt är jag tillräckligt lugn och sansad för att tillönska alla Proffsläsare en riktigt god fortsättning på det nya, hänsynsfulla trafikåret 2013! Må väl och kör så omdömesgillt som du vill att alla andra omkring dig ska köra!