Trafikmiljön är onödigt tuff. Tuff som förare i trafiken är den som färdas aggressivt och hänsynslöst. Som egoistiskt vill fort, fram och helst också emellan. Även om det innebär trängning. Som tycker att trafiknormer och lagreglering är till för andra. För trafikanter som är nybörjare i trafiken eller som har mindre körvana. Ibland kallas sådana individer ?bromsklossar? eller liknande nedsättande uttryck av de hänsynslösa. Ty den rätten anser dessa ofta självhävdelseberoende typer sig ha.
Att själva trafikmiljön är tuff beror på att alldeles för många tuffa förare – enligt beskrivningen ovan – tillåts härja alltför fritt. Många av tuffingarna gör sig skyldiga till olika former av trafikbrott.
Dessa brott uppmärksammas inte sällan av andra normhållande trafikanter. Normhållarna har genom decennier uppfostrats av polis och andra berörda myndigheter att ”inte leka polis” och absolut inte ingripa när trafikbrott, som har fängelse i straffskalan, upptäcks framför ögonen på dem.
Råden är säkert välbetänkta om vi vill undvika att trafiknormhållarna skulle ge sig ut på vägarna och jaga trafikbuset. En sådan miljö skulle lätt bli konfliktfylld och farlig, även om lagstiftaren varit generös mot ”envar” (det vill säga envar av oss ”vanliga” människor) när det gäller den formella rätten att gripa misstänkta som gjort sig skyldiga till brott med fängelse i straffskalan antingen de påträffats på bar gärning eller på flyende fot.
Nej, det är mycket bättre – och också smartare i flera avseenden – att för trafikövervakningsuppgiften väl kompetenta poliser finns ute på vägarna. Synliga, alerta och med hög ambition att stävja de många aggressiva trafikbrotten som dagligen lätt kan uppmärksammas. Ett sådant nolltoleransbetingat förhållningssätt från polisen i trafiken skulle vara väl förenligt med polisens centrala uppgifter och därmed i hög grad vara också verka brottspreventivt. En ytterligare utveckling mot ”djungelns lag” vill vi inte ha. Var finns trafikpolisen?
Den tunga trafiken är ett påtagligt problem. Som också leder till stora risker. Dagligen läser vi i media om lastbilsekipage som till exempel har lagt sig tvärs över en väg som blockeras. Eller som kör av vägen eller välter vid passage av en rondell. Hur många bristfälliga tunga fordon respektive otillräckligt kompetenta förare i dessa fordon finns det egentligen? Och hur sker kontrollen? Särskilt för uppgiften kompetenta trafikpoliser skulle vara guld värda. De behövs verkligen! Blir alltid imponerad vid närkontakt med dem! Svårt dessvärre numera när antalet ”äkta” trafikpoliser minskats.
Polisen kommer alltid att granskas kritiskt. Viktigt med beröm varje gång det finns anledning att sätta högt betyg. Men också riset måste tas till ibland. I överförd bemärkelse.
Måste snarast läsa DN-journalisten Hanne Kjöllers nya bok ”En svensk tiger – vittnesmål från poliser som vågat ryta ifrån” (Fri Tanke förlag).
Med förutsättningslösa och kritiska glasögon så klart. Objektivitetskraven från den tidigare åklagartiden finns ju kvar.
Sven-Erik Alhem