Skolans värld var ofta hårdare förr. Då menar jag fysiskt. Fysisk bestraffning ? om än formellt måttfull sådan men i praktiken ibland hård och starkt kränkande ? ansågs rymmas inom ramen för en god fostran. Läraren ansågs förr också med viss våldsutövning kunna vidmakthålla sin auktoritet. Det fick jag en gång i tiden själv som elev erfara.
Numera accepteras ingen skolaga. Bestraffning får aldrig ske fysiskt. Det finns vissa akuta situationer där visst våld kan vara möjligt. Till exempel kan ju både nöd- och nödvärnslägen uppkomma i skolvärlden, precis som i övriga samhället.
Inte heller aga i uppfostrande syfte från föräldrars sida accepteras numera.
Om en lärare skulle använda sig av våld kan det bli en dyrbar rättslig sak av agerandet. Låt oss ta ett modernt exempel med olika utgång i tingsrätt och hovrätt.
En lärare i 60-årsåldern blev uppenbarligen irriterad på en 14-årig elev som – störande för lektionen – sparkade på en klassrumsdörr bakom vilken läraren hade en lektion.
Läraren har därefter sökt upp den sparkande eleven på skolgården. Han har greppat tag om elevens nacke och önskat att eleven skulle följa med in och be de andra eleverna om ursäkt för sitt störande beteende. Greppet gjorde ont och en viss rodnad syntes efter greppet.
Läraren åtalades för ofredande. Tingsrätten ogillade åtalet på den grund att det inte gick att fastställa hur hårt greppet faktiskt varit. Den ogillande domen överklagades till hovrätten av elevens målsägandebiträde.
I hovrätten konstaterades att nackgreppet varit ganska hårt och förorsakat rodnad och att greppet gjorde ont. Vidare fann hovrätten att ordningsstörningen upphört när läraren därefter sökte upp den störande eleven. Och eftersom det då inte gällde en sådan akut situation där man som lärare kan ha rätt att använda visst våld, var lärarens agerande i stället att anse som en otillåten kroppslig bestraffning som faller in under brottsrubriceringen ringa misshandel.
Hovrätten dömde läraren och han fick 60 dagsböter med en sammanlagd bötessumma på 24 000 kronor. Läraren förpliktades också att betala skadestånd till eleven med 5 000 kronor för den allvarliga kränkning som misshandeln ansågs ha inneburit för eleven.
Det är alltid svårt att bedöma straffvärdet när man inte har tagit del av hela utredningen och helst också varit med under huvudförhandlingarna i domstolarna. Men så mycket kan jag uttala att jag tror att många tycker att läraren fick betala dyrt för sitt agerande.
Det är nog inte heller troligt att han själv uppfattat sitt agerande som en misshandel. Möjligen inser han att vad han gjorde på skolgården kunde kännas som en bestraffning och kränkning för den tidigare sparkande eleven.
Och med tanke på så många andra fel som begås under yrkesutövning med negativa konsekvenser för dem som drabbas utan att det leder till någon lagföring för den som gjort fel, finns det säkert många som tycker att det var att ta i att låta straffet för lärarens beteende på skolgården bli så kännbart för honom.
Å andra sidan har han otillbörligt utnyttjat sin maktöverlägsenhet gentemot den 14-årige eleven genom att greppa tag om hans nacke.
Så mycket kan sägas, att den så kallade rättvisan inte alltid uppfattas som särskilt rättvis. Av alla.
Sven-Erik Alhem