Är det egentligen lönt att följa lagen när man ändå åker dit?

Vi på Proffs efterlyser ofta klara och tydligt definierade lagtexter för vägtrafiken. Man måste ju kunna sätta en siffra som beskriver till exempel hur lång en "kortare sträcka" är. Eller hur många gånger, timmar eller dagar "tillfälligt" är. Man kan ju uppenbart vara oerhört precis när det gäller hastigheter och kör- och vilotider, så var är problemet?

Även om jag personligen kan tycka det är bagateller när en polis rapporterar en förare för att ha kört tio minuter för länge, så har vi ju defacto en lag som tydligt definierar gränsen för hur långt ett körpass får lov att vara. Har du kört 4 timmar och 30 minuter, är det dags för rast. Har du kört 4 timmar och 31 minuter, har du brutit mot lagen. Enkelt så det förslår, eller hur?
Det som däremot gör mig smått konfunderad och dessutom lite irriterad är varför toleransen för fortkörningar och alkoholhalter i samband med körning är mer självklara än några minuters överträdelse av till exempel körtiden. I hastighets- och alkoholsammanhang ger man generella ”rabatter” för att vara på den säkra sidan. Mätutrustningen och fordonets hastighetsmätare kan ju visa fel(!).

Körning i garage

Ingen ifrågasätter varför polisen gör avdrag på hastigheten när man mäter till exempel personbilars fart med laser eller så kallad ”pilot”, trots att man vet att i princip alla hastighetsmätare i personbilar visar för mycket. Personbilsföraren kan med andra ord köra i 60 km/h enligt bilens mätare på en 50-sträcka och ändå klara sig undan böter. En yrkesförare som förlitar sig på den digitala färdskrivaren kan ”åka dit” för att ha kört även då fordonet bevisligen stått parkerat i garage eller verkstad. Detta är en känd brist i de moderna färdskrivarna men som ändå i flera fall föranlett rapportering.

Enkel pinnjakt

Åkeriföreningar och alla landets lastbilstidningar har vid upprepade tillfällen tagit upp problematiken och pekat på det orimliga i situationen. Polisen har den föga avundsvärda uppgiften att rapportera registrerade överträdelser, kanske är det dock så att polisen ser det som en lätt match att sätta dit en förare för brott mot kör- och vilotiderna för att på så sätt fylla upp kvoten i sin pinnjakt. Ingen tingsrätt har hittills ifrågasatt den digitala färdskrivarens funktion och därmed har åkerier och förare sannolikt fått betala stora summor i böter för ”brott” som i många fall inte ens har begåtts.
Hur länge ska detta få fortsätta?

Är detta rättssäkert?

Politiker känner till den digitala färdskrivarens brister, polisen vet om det, åkerierna är absolut medvetna om det. Men i EU:s finrum har man inte gjort mycket åt saken mer än att bevilja en generell kvarts avdrag per 4,5-timmespass för dem som kan tänkas hamna inom den kända felmarginalen. Förvisso ett ”erkännande” att den nya färdskrivaren inte funkar som det var tänkt – men en klen tröst för dem som utför transporter där det dagligen förloras många timmars produktionstid.
När inte ens våra politiker och åkeriorganisationer kan påverka situationen – och då tingsrätterna väljer att blint tro på den ”magiska” färdskrivaren, känner jag att rättssäkerheten ligger riktigt pyrt till. Detta är inte värdigt det moderna rättssamhälle som EU vill hävda att vi lever i. Att åkeribranschen trots alla kraftsamlingar inte blir hörda får mig att tappa tron på ett demokratiskt och rättssäkert samhälle.

Struntar i lagen

I sin förlängning kan jag tänka mig att åkerier snart kan komma att strunta i allt vad kör- och vilotider heter. För även om de kör lagligt enligt atomuret i Braunschweig i Tyskland, åker de lik förbannat dit när polisen stoppar dem.
Många seriösa åkerier tröttnar nu ett efter ett på den totala dövhet som myndigheter och lagstiftare uppvisar i ämnet och funderar allvarligt på att lägga ner sin verksamhet, alternativt att behålla sina gamla fordon med analoga skrivare, med allt vad det innebär i miljöhänseende. Är det så vi, eller rättare sagt våra politiker, vill ha det i framtiden?

 

Om artikeln

Publicerad: 2009-12-18 00:00
Kategori: Ledare
Taggar: