Äldre färdskrivare som inte varnar när den tillåtna körtiden överskrids, eller inte begär att start- och slutland ska anges när arbetspasset påbörjas och avslutas, fritar inte föraren från ansvar. Det visar två färska domar från Hovrätten för västra Sverige. Däremot sänker Hovrätten bötesbeloppen jämfört med vad åklagarna begärt ? i båda fallen.
I det första fallet hade en 43-årig chaufför från Klässbol åtalats för att vid två tillfällen inte tagit föreskriven rast efter 4,5 timmars körtid, och vid ett tillfälle inte haft föreskriven dygnsvila. Det borde kosta chauffören 6 000 kronor i penningböter ansåg åklagaren.
Vänersborgs tingsrätt friade chauffören på en punkt som gällde att han 18 januari 2012 inte tagit rast i föreskriven ordning. Det var snöigt och halt väglag, och de rastplatser han passerade var fulla. Han tvingades dessutom ta en annan väg än planerat på grund av en olycka. Tingsrätten ansåg att det handlade om ”sådana extrema väderförhållanden samt exceptionella omständigheter vilka han omöjligen kunnat förutse” att undantaget i den grundläggande EU-förordningen var tillämpligt.
Beträffande de andra två åtalspunkterna förklarade chauffören att han inte varit medveten om att körtiden varit för lång och vilotiden för kort eftersom färdskrivaren inte varnat honom. Det argumentet bet inte på tingsrätten. Det är hans skyldighet som förare att kunna tolka färdskrivaren. Om han inte kunde läsa ut att föreskrivna tider överskridits skulle han ha räknat ut manuellt hur många timmars körning respektive vila han haft.
Chauffören dömdes att betala penningböter på 4 500 kronor för brott mot förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare m.m. Domen överklagades men Hovrätten för västra Sverige ändrar tingsrättens dom bara på så sätt att penningboten sänks till 1 500 kronor.
I det andra fallet hade en 45-årig chaufför från Ystad åtalats för att vid sex tillfällen ha missat att ange start- och slutland på färdskrivaren. Han medgav inför Göteborgs tingsrätt att han, som åklagaren påstått, inte fört in uppgift om start- och slutland.
Han kände inte till att han var skyldig att göra detta, och färdskrivaren begärde heller inte att han skulle lägga in start- och slutland annat än när han satte i eller tog ut sitt förarkort.
Göteborgs tingsrätt konstaterade att ”den omständigheten att färdskrivaren endast kräver att start- och slutland anges i de fall förarkortet sätts in respektive tas ur färdskrivaren visar att tekniken inte är anpassad till reglerna om kör- och vilotider samt färdskrivare m.m.”. Det ska inte chauffören behöva lida för ansåg tingsrätten, och ogillade åtalet.
Rättens ordförande och en nämndeman var av annan åsikt, och anmälde skiljaktig mening. ”Den omständigheten att tekniken inte stödjer föraren genom att signalera och begära de i målet aktuella uppgifterna saknar betydelse i vart fall så länge tekniken möjliggör för föraren att följa reglerna”.
I egenskap av yrkeschaufför hade 45-åringen också haft en skyldighet att veta vilka regler som gäller och att se till han följde dem tillade de. Att mannen, som varit chaufför i 25 år, på eget initiativ inte tagit reda på vilka skyldigheter han har var oaktsamt.
Sammanfattningsvis hävdade de att chauffören ska dömas för förseelse mot förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare m.m. enligt åtalet. Men där åklagaren ville ha 10 000 kronor i penningböter som påföljd nöjde sig de skiljaktiga med 3 500 kronor.
Hovrätten för västra Sverige gör nu samma bedömning som de skiljaktiga, och dömer chauffören att betala 3 500 kronor i penningböter.