För att ge er läsare en bild av enighet, dynamik i samarbetet och den gemensamma fronten i arbetet med transportfrågorna på EU-nivå dem emellan, skulle en trepartsintervju på telefon göras och Peter Lundgren tackade omgående ja.

Men, Jens Nilssons pressekreterare Lars Hagberg, låter hälsa att något sådant kan de inte ställa upp på. Hagberg ifrågasätter dessutom nödvändigheten i det och det slutar med ett svar som känns igen från politiken på hemmaplan.
– Nej, vi vill inte associeras med Sverigedemokraterna, avslutar Hagberg och någon ytterligare förklaring vill han inte gå in på.
Det blev därför två separata intervjuer.

Att de båda står för samma linje med branschens frågor är uppenbart, men de har olika plattformar att driva dem på. Jens är ledamot i en stor EU-grupp med många ledamöter och om han kan förmå gruppens koordinator att ta upp just hans transportfrågor, ökar möjligheterna för gehör.

Peters grupp är mindre, men han är gruppens koordinator och kan styra upp vilka frågor som ska föras fram.

JENS NILSSON (S)

”Jag vet faktiskt inte vad Peter driver för frågor”

Inför EU-valet, lyfte Transportarbetareförbundet fram socialdemokratiske Jens Nilsson som en lämplig kandidat för att i EU driva transportfrågor. När väljarna sagt sitt, blev det också han som fick åka ner.

Jens Nilsson har ingen praktisk erfarenhet av transportyrket, men femton år som kommunalpolitiker ger honom en bredd inom många områden varav flera är viktiga även för transportbranschen.
Vägtransportbranschen är problemtyngd, vad tycker du måste prioriteras?
– Att få ordning på den illegala cabotagetrafiken, svarar Nilsson direkt.

Han understryker vikten av att nuvarande regler först och främst måste följas av samtliga EU-länder, men det finns starka krafter inom transportkommissionen som vill liberalisera ytterligare redan nu.
– De måste inse att ordning och reda på arbetsmarknaden måste gälla innan det kan det inte bli tal om att liberalisera mera, säger Jens med skärpa.

Att på EU-nivå påverka andra länders politiker att fatta de beslut som är viktiga, är en utmaning. Jens Nilsson förbereder sig samt uppdaterar sig ständigt om vad branschen behöver.
– Jag umgås mycket med åkeribranschen och facket och då får jag input om vad som är på gång och vilka frågor som måste lyftas fram. Jag jobbar hela tiden på att skaffa mig en stark position både inom partigruppen och i förhandlingar med andra grupper för att kunna nå fram, förklarar han. Det krävs en politisk mognad för de frågor vi driver.

Finns det något du hittills gjort som du är särskilt stolt över?
– Ja, när vi fick majoritet att säga nej till kommissionens ”svarta lista” eftersom de inte tagit med illegala cabotagetransporter!
Det ”nej” som drevs fram, är så tungt att parlamentet inte kommer att acceptera någon lista som inte omfattar även den illegala cabotagetrafiken.

Han har också aktivt följt ”Här stannar Sverige” och var förra året även medlem i gruppen och är imponerad av genomslaget. Protestgruppen har förenat branschfolket oavsett politiska tillhörigheter eller om man är fackansluten eller inte.

Hur viktigt tycker du enighet är i kampen för att uppnå uppsatta mål?
– Enighet är väldigt viktig eftersom det ger styrka och är nödvändig för att kunna bilda opinion, svarar Jens. För att uppnå detta, måste branschen och facket enas och då innebär det att partipolitiken får stå till sidan.

Det finns alltså inte utrymme för partipolitiskt käbbel, men i samma andetag förklarar han att det inte ser likadant ut på EU-nivå.
– I EU måste vi förhandla fram en majoritet, förklarar han. Och det gör man tillsammans med sin egen grupp.

I Jens Nilssons grupp, ingår inte Sverigedemokraternas Peter Lundgren. Två svenskar på plats för att driva transportnäringens tunga frågor i två olika grupper.
Är det en fördel att kunna påverka i två grupper?

I EU driver man frågor i sina respektive grupper och kan således inte lägga fram gemensamma förslag i varandras grupper, men hur har Jens och Peter resonerat tillsammans om sina möjligheter att effektivt driva ”matchande” frågor parallellt för att därigenom få en bredare front?
– Jag vet faktiskt inte vad Peter driver för frågor, svarar Jens. Men visst läser vi skriftliga förslag från de andra grupperna, men det kom inget från Peters grupp till utskottet.

Men, ni träffas väl vid sidan av över en fika och diskuterar ibland?
– Vi pratar inte i samma grupper, svarar Jens.

Hade det inte kunnat vara till gagn för branschens frågor om du och Peter hade kunnat tala med varandra privat?
– Nej, jag tror till och med att det skulle kunna försvaga min position om jag förhandlar med andra grupper, säger Nilsson.

Och här blir det uppenbart att ytterligare frågor om detta, endast skulle rendera i ett upprepande av samma svar om och om igen. En så kallad ”Ringholmare”.

Tycker du att Peter bedriver ett dåligt arbete i EU?
– Det har jag ingen uppfattning om. Han har inget inflytande, men det försöker jag skaffa mig, säger Jens.

Finns det en möjlighet att göra en intervju med er tillsammans under våren när vi besöker er på plats?
– Nej, säger Jens.

Men, om branschen har kunnat enas, varför ska inte du och Peter kunna träffas tillsammans för en intervju?
– Nej, men jag lovar att träffa dig, avslutar Jens Nilsson.

 

PETER LUNDGREN (SD)

”Enighet ger resultat”

Sverigedemokraten Peter Lundgren vann stort förtroende bland transportbranschens väljare och gavs respass till Bryssel för att driva branschens frågor.

Peter Lundgren klev ut ur lastbilshytten efter nära nog trettio år av utrikeskörning för att blir sverigedemokratisk kommunpolitiker – och nu är han i Bryssel. Han har redan från början gjort klart att han har endast en hjärtefråga: Transport.

Absolut högsta prioritet anser han att bristerna hos cabotageförordningen måste få.
– Missbruket av cabotagetrafiken sker i skydd av EU:s förordning och därför måste det på EU-nivå drivas fram en förändring, säger Peter.

Han har talat med Transportkommissionens ordförande Violeta Bulc om detta och att hon och många med henne, hänvisar till att problemet måste lösas på nationell nivå.
– Men, då uppstår ett moment 22 eftersom det på nationell nivå krävs att EU-förordningen fungerar, säger Peter Lundgren och tillägger att de flesta inte kan ta till sig hur missbruket går till.

Att öppna för mer cabotagetrafik, säger Peter får inte bli aktuellt innan vi har kommit tillrätta med den som redan finns här.

Han ser det som sin stora uppgift att konstant ge dem input om hur verkligheten ser ut i transportbranschen och att han kan göra detta genom sin långa erfarenhet av densamma.
– Det har aldrig hänt förut att en ”vanlig” chaufför kan stå mitt ibland ”elitpolitiker” och jurister och tala om för dem hur verkligheten faktiskt ser ut, säger han med emfas.

Han är stolt över att kunna axla uppgiften att ”utbilda” EU-politikerna om vår verklighet och att han som koordinator i sin grupp, själv kan påverka vilka frågor som ska diskuteras. Något han menar Jens Nilsson inte kan då denne är ledamot i en mycket stor grupp.
– Jag arbetar mycket med långsiktig påverkan i beslut som fattas för vår bransch och så småningom kommer resultaten att bli synliga.

”Här stannar Sverige”, tycker han är helt fantastiskt eftersom branschen inte sedan 70-talets protester mot helgstoppet, kunnat enas om något.
– Enighet ger resultat, säger han och hoppas detta ska fortsätta med tilltagande styrka. Och de som inte vill vara med i protesterna, tycker jag i det minsta inte ska motarbeta saken och så verkat det ha blivit nu.

Samarbete över partipolitiska gränser anser han är viktigt för att nå högt uppsatta mål och därför är han förvånad över att Jens, på alla nivåer, avstår från samtal med honom eftersom de har samma uppfattning i transportfrågorna.

Men, är det inte så att ni på EU-nivå inte kan samtala mellan grupper?
– Så är det inte, säger Peter. Jag har till exempel flera gånger talat med koordinatorn Vim vad der Kamp i parlamentets största grupp, Epp, om transportfrågor.

Han berättar också att det inte heller var några problem för de individuella grupperna att samarbeta när det gällde att marginalisera den grupp Peter ingår i.

Hur skulle transportbranschen kunna gagnas av ett samarbete mellan dig och Jens?
– Det är svårt att träffa ett specifikt mål om man skjuter med hagelbössa, säger Peter. Därför måste man utöva prickskytte och om jag och Jens, prestigelöst över en kopp kaffe, kan diskutera vilka frågor vi driver och synkronisera oss, skulle vi kunna skapa mer kraft bakom de specifika punkterna vi satsar på.

Så om vi återigen bjuder in till intervju, då är det alltså inget problem för dig att tillsammans med Jens Nilsson ge oss den intervjun?
– Nejdå, jag välkomnar det, avslutar Peter Lundgren.