Natalie Tillberg från Stockholm gjorde en resa till Bosnien med Adriatic Buss, men resan var inte problemfri och på vägen hem, vid Suben, en kilometer från tyska gränsen och Passau, inträffade olyckan som blev början till ett helvete Natalie aldrig tidigare upplevt.
Adriatic Buss drivs av Nedjad Ljeskovica, Selma Ljeskovica och Asim Tankovic. Ljeskovica förknippar Proffsläsaren med den i Sundsvall stoppade makedonske lastbilschauffören med falska handlingar som friades i Tingsrätten och blev startskottet för Här stannar Sverige. Redan på vägen ner började det krångla.
– Jag hade betalat min biljett, men när jag klev på, fanns det ingen plats för mig eftersom de inte verkade veta att jag skulle med, säger Natalie.
De tre chaufförerna talade endast bosniska, men med hjälp av medpassagerare, löstes hennes situation med att hon fick flytta runt på tomma platser tills de fylldes.
– Till sist satte jag mig på platsen för reseledare, men då skulle ytterligare en kvinna med på bussen, suckar hon, men säger att hon till sist fick en fast plats.
Platsproblemet verkade delvis bero på dubbelbokningar och flera hade bokat två stolar till sig själv. Trots en oprofessionell inledning av resan, förflöt nerresan utan fler incidenter.
– En sak jag undrade över, var att passagerare frågade varför jag, som inte hade så mycket bagage, inte flög istället, säger Natalie fundersamt.
Hemresan skulle ta ett och ett halvt dygn, men det blev minst två och ett halvt. Två gånger stoppades bussen av tullen.
– Det ena stoppet varade i fem timmar och det andra i två, säger Natalie och berättar att tullen var mycket noggrann och passagerarna som rest denna rutt i åratal, sade sig aldrig varit med om så mycket krångel.
Och så smäller det. Inte en gång, utan två gånger kör chauffören in i den framförvarande lastbilen och tumult uppstår i bussen med chockade människor och en lika chockad chaufför.
Natalie hade haft en känsla i maggropen och trots att hon aldrig haft det innan i buss, färdades hon med bältet på.
– Människor skrek, men de två oskadda förarna såg ut som om det inte hänt något, berättar Natalie. Ingen som hjälpte till. Ingen som gick ut och satte upp varningstrianglar.
Det var en 16-årig pojke på bussen som gick ut med sin mobiltelefon för att lysa så trafikanterna på den stora vägen, skulle se dem.
Föraren och en svensk kvinna i 60-årsåldern fördes till sjukhus där kvinnan fick kvarstanna för vård.
Enligt Expressens journalist Hannes L Andersson, säger Nedjad Ljeskovica i en intervju, att samtliga passagerare blev undersökta på plats av räddningspersonal och dessutom försågs de med mat och dryck.
– Det är inte alls sant, utbrister Natalie som berättar att de först fick åka en kvart i bussen när den bogserades och sedan tog det tolv timmar innan den andra bussen kom.
Medan de väntade, fick de själva köpa mat i restaurangen och det tog tolv timmar innan nästa buss kom. Många valde att sitta utanför utan att köpa mat.
Natalie berättar om avsaknaden av professionellt agerande av chaufförerna och om hur hon känner inför de osanningar hon menar Ljeskovica kommer med.
– Min mor hörde om olyckan från mig och ringde till Ljeskovica som sade att allt var okej, säger Natalie. Vi hade bara blivit uppehållna i tullen och snart skulle komma hem, sade han.
Men när Natalies mor säger att hon vet att de krockat, trycker Ljeskovica bort samtalet. Modern ringer igen och då säger han att en ny buss skulle vara på plats inom tjugo minuter, men detta stämde inte heller.
– Det känns allt annat än professionellt, suckar Natalie.
När den andra bussen anländer med en ersättningschaufför, fortsätter resan tillsammans med de två chaufförerna som varit med i olyckan.
– Hur kan man låta dessa fortsätta köra, undrar Natalie upprört. Bara för att de inte har fysiska skador, kan de ju vara olämpliga att köra ändå.
Nu inleds en tretton timmar lång skräckresa för de redan traumatiserade och trötta passagerarna.
– Trots att vi nyss krockat och var nervösa, tog förarna ingen hänsyn till det utan körde på i hög hastighet som om inget hade hänt, säger Natalie och ryser vid tanken på hur timmarna kändes.
En annan sak Natalie noterade, var att, trots att det inte blivit fler passagerare, fick inte bagaget längre plats i bussen utan toaletten hade stuvats full med packning.
– Det gick inte att använda toan, säger hon. Och man vågade ju inte dricka eftersom det inte fanns någon toa.
Vad som på hemresan upptagit plats i bagageutrymmet, vill Proffs inte spekulera i.
En och en halv timme innan de anländer till färjan till Danmark, får de byta till ett helt annat bussbolag.
– Det var fortfarande ett utländsk, bosniskt, tror jag, bolag, men oj, vilken skillnad, säger Natalie och berättar hur de presenterat sig och gjort sig förstådda, precis så som hon hade förväntat sig att det ska vara när man reser såhär.
Natalie har nu startat en Facebook-grupp för bland annat dem som var med om olyckan. ”Rätt ska vara rätt”, heter den.
– Jag har börjat undersöka möjligheterna till skadeståndsersättning, förklarar hon. Om vi är fler, kan vi göra det tillsammans.
Hennes eget försäkringsbolag hänvisar till bussbolagets försäkringar.
Kommer du att åka på långresa med buss igen, Natalie?
– Nej, aldrig någonsin, avslutar Natalie Tillberg.
Proffs har sökt Nedjad Ljeskovica utan resultat. Asim Tankovic svarade i telefon, men kunde däremot inte besvara våra frågor – utan hänvisade till Ljeskovica, som enligt uppgift ska befinna sig utomlands.