Detta händer alldeles för ofta och en del kan skyllas på dåligt förebyggande underhåll av bromsen eller dålig bromsbalans mellan bil och släp. Men det som verkligen är oroande är de högst varierande bromsprovsresultat som finns att tillgå mellan olika rullbromsprov, där man inte gjort några som helst åtgärder för att påverka bromsens funktionsduglighet.

Är de varierande resultaten en konsekvens av handhavandet vid själva bromsprovningen eller är det rullbromsmetoden i sig som inte är tillräckligt tillförlitlig för åkeriägaren? Eller ännu värre, är det en samverkan av båda som ger denna konsekvens?

Under alla omständigheter är det ingen bra situation som råder i dagsläget. Konsekvensen blir onödiga kostnader för åkeriägaren, både när det gäller stillestånd och höga verkstadsfakturor för att släcka ”tvåor”. Detta gjort i tron att man åstadkommit en förbättring genom reparationen, men i princip har man gjort en fullständigt meningslös åtgärd, då det allt för ofta visat sig att det inte är något fel på bromsen. Det är istället själva bromsprovet som inte utförts, på ett för bromsresultatet tillförlitligt sätt.

Vidare borde det finnas en godkänd metod för rullande bromsprov, där den totala bromseffekten mellan bil och släp kan uppmätas i lågtrycksområdet. Detta för att undvika överbelastning på släpvagnen eller dragbilen, beroende på obalans i bromsarbetet. Man skulle även genom detta kunna konstatera att själva bromssystemet faktiskt verkar på ett optimalt sätt i fordonskombinationen.

Det mesta av bromsarbetet vid dagligt bruk, sker under 1,5 bar, men då dagens rullbromsprov inte kan uppmätas i lågtrycksområdet kvarstår problematiken med att dagens bromsprov inte främjar optimal bromssäkerhet, varken för åkaren eller för den totala trafiksäkerheten på våra vägar.

Det är dags för myndigheterna att öppna ögonen och börja titta närmare på detta faktum, istället för att bara fokusera på den totala bromskraften över 2 bar.

Stefan Nilsson
Produktchef axlar, Bevola