Lastbilar försvinner, registreringsskyltar försvinner, diesel, däck, spännband, lampor och brandsläckare försvinner. När sjutton ska våra politiker reagera? Eller rättare sagt ? när ska de göra något?
Dagligen kan vi läsa om utstuderade stölder som drabbar åkerinäringen. Och vi har kunnat läsa det länge nu. Ungefär lika länge har politiker, med väl inövad retorik, slagit näven i bordet och skanderat partipropaganda som ungefär låtit på samma sätt oavsett partitillhörighet. ”Nu ska det minsann bli ordning å reda på vägarna”.
Men som vän av ordning undrar jag – när i helsike tänker ni gå från ord till handling? Hur länge orkar vår bransch med det ena bakslaget efter det andra?
Nu vet jag vad ni politiker kommer att svara! ”Ett enigt trafikutskott, bla, bla, bla…” och ”Vi har ordnat med klampningen, bla, bla, bla…
Men de som till exempel stjäl en fabriksny Scania på Joab räds nog inte klamparna (som inte ens finns). Så länge det inte står poliser längs vägarna, spelar det ju ingen roll hur fina lagar och regler ni politiker instiftar.
Min åkare har blivit av med tusentals liter diesel under de senaste tre-fyra åren. Och han kan ju antagligen anses tillhöra skaran ”lindrigt drabbade”. Vi har blivit av med gods, som i något fall hittats i våra östra grannländer. Men oftast har man ingen aning om vart det tagit vägen.
I åratal har vi hört krav på större beställaransvar för att bli av med de värsta bedragarna som kör runt i Sverige. Men inget händer. När jag har tagit upp ämnet ”oseriösa transportörer” med speditörer och transportköpare, gömmer de sig snabbt bakom det faktum att de inte alltid har full koll på vem som kör.
Uppdrag granskning ställde en gång frågan om det var klokt att skicka gods värt flera miljoner utan att ta reda på vem som utförde transporten. Och jag undrar detsamma. Jag tror att (nästan) alla undrar ungefär detsamma, faktiskt.
Om det hade handlat om ”mindre nogräknade företag” som utnyttjade dessa billighetstransporter, hade det kanske varit sin sak. Men det är ju faktiskt inte så. Vi har stora ”fina” företag som gör precis likadant.
De som i slutändan subventionerar alla billiga transporter är hårt arbetande åkeriföretagare och chaufförer. Kostnader som så klart spiller över på samhället i form av konkurser, arbetslöshet, fördyrade försäkringar och uteblivna skatter.
Men så länge ”Stora fina företaget AB” har sina överbetalda lobbyister med välsmorda munläder i riksdagshuset vackra korridorer – och så länge dessa bjuder på fint vin och goda snittar på stadens inneställen – så länge kommer vi att få fortsätta lyssna på politikernas tomma ord och se på när vår egendom stjäls mitt framför näbben på oss.
Och ve den som vågar nämna vem som är problemet. Då haglar rasist-epiteten!
Politiker och myndighetsutövare! Backa upp vår kamp, Här stannar Sverige. Visa med handlingskraft att ni tänker skydda vårt land från korruption, stölder och illojal konkurrens. Visa att ni är värda det förtroende som vi väljare gav er i förra valet.
Men för guds skull – gör det NU!
Välutbildad & stolt, men uppgiven yrkesförare