En polsk långtradare ertappades utanför Sala med överlast på 21 ton vete, 65 % mer än fordonet fick lasta. Efter lossning av överlasten fick fordonet fortsätta sedan föraren fått böta 4 000:-. men polisen brydde sig inte om lagen om att klampa fordonet tills vägavgiften betalts, och Transportstyrelsen tillät fordonet fortsätta, och skulle ta ut vägavgiften på 133 200:- senare.
Med en sådan belastning på fordonen så var det stor risk att det hade uppstått skador på ram m.m. varför fordonet borde kontrolletats av Bilprovningen. Med anledning av ovanstående så anmälde jag händelsen till JO, Justitieombudsmannen. Svaret blev: ”Din anmälan föranleder inte någon åtgärd eller något uttalande från min sida. Ärendet avslutas”.
Vår chaufför lastade timmer på en skogsväg, och när han tog rast, så kom det en dam i en personbil med skolbarn som skulle till skolan, och de bad att han skulle flytta sig, vilket han gjorde.
Följden blev att polisen stoppade honom efter en tid och kollade färdskrivaren, varvid brottet upptäcktes. 3 000:- i böter, en väldig skillnad på brott, men bara 1 000:-skillnad i böter.
För några år sedan så vägdes en av våra timmerbilar av polisen och det rapporterades att den var överlastad med 11 240 kilo, trots att chauffören beräknat lasten efter skogsstyrelsens vikttabell, varvid vi överklagade åtalet och gick till tingsrätten, varvid åtalet ogillades och chauffören friades och även undertecknad som ägare av fordonet. Trots detta så fick vi betala överlastavgiften, på 32 800:-, på ett överlass som inte fanns.
Jag överklagade i samtliga instanser i Sverige, varför jag gick till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna, som avvisade nämnda klagomålen. Åkeritidningen skrev att det var orimligt och stötande.
Karin Falkmer (M), tog upp lagen i Riksdagen via en motion om att lagen måste ändras men blev nedröstad. Hon ansåg att jag blivit utsatt för ett rättsövergrepp, ovärdig en rättsstad.
Vidare så hade en person tagit ut varor på Jula för 17 091:- på vårt företag och identifierat sig med sitt körkort med personnummer, och fakturan kom till oss. Han har vidare beställt 10 st. mobiltelefonabonnemang med tillhörande iPhone i vårt namn, att levereras till en postbox i Nacka, varvid några dagar senare även pinkoden skickats dit. Han har även tagit ut kreditkort på två bensinbolag, för lev. till postbox i Nacka, och efter en vecka kom även koden dit, och då var det bara att tanka. Totalt 35 910:- på vårt företag.
Vidare så har samma person skrivit ut en fullmakt att företräda vårt företag ”vid Bolagsverket, Posten, Banker o myndigheter”. Fullmakten förfalskad med min sons namnteckning. Efter mycket skriverier o överklaganden och mycket extra arbete så har vi klarat oss från ekonomiska utlägg.
Med anledning av ovanstående så anmälde vi personen till polisen för grovt bedrägeri och urkundsförfalskning, och trots att de hade personnummer och adress på bedragaren så avskrevs ärendet p.g.a. ”Brott kan ej styrkas, förundersökningen nedlägges”, varvid jag överklagade i högre instans, samma sak där:” Brott kan ej styrkas”.
Leif G.W. Person kallade polisen i tv för gamla pilsnerkorkar, och med anledning av ovanstående, så måste man hålla med honom. Man kan konstatera att det är snart omöjligt för ärliga personer att klara sig i vårt gamla Sverige, och buset o olagligheterna tar över. Vad gör våra politiker? (De ville nyligen ha mer betalt).
När jag växte upp så var det Fjärdingsman David Karlsson som höll ordning på trakten, och då var det ordning o reda, när kan kom på cykel med fjärdingsman i guld på skärmmössan, och portfölj på pakethållaren, då rannsakade man minnet som lite pojke om man gjort något rackartyg, slagit ut någon fönsterruta eller liknande.
Man kan fråga sig: Vart är vi på väg?
Bengt Södersten