Jag tillhör antagligen kategorin åkare som för det mesta sitter och håller tyst under tiden myndigheter och politiker kör över mig och min verksamhet. Jag har förresten varit åkare i snart 30 år. Men vad betyder väl det i politikernas ögon?
Jag har så mycket att säga. Men ändå känns det väldigt svårt att sätta ord på mina känslor. Men jag försöker!
Jag är på intet sätt emot konkurrens. Men efter att ha följt artiklarna på Proffs hemsida så måste jag erkänna att något känns riktigt fel. Jag vet inte hur jag ska kunna konkurrera om de körningar som marknaden har att erbjuda oss.
Mina lastbilar har blivit utsatta för både dieselstölder, skadegörelse och godsstölder. Den ena självrisken efter den andra har ätit upp den lilla ekonomiska buffert som jag lyckats skapa under de år som gått. Nu står jag inför ett faktum att jag behöver köpa en ny lastbil. Men jag har helt enkelt inte råd.
Banken är förvisso villig att låna ut pengar till mig. Det som känns fel är att jag tidigare har klarat av finanserna själv, utan behov av kapitaltillskott från banken. Jag pratar då om kontantinsatsen vid köpet och inte om hela summan för att betala lastbilen vill jag tillägga.
Jag har fyra anställda grabbar och två tjejer. De sliter alla häcken av sig och gör ett otroligt fint jobb. Jag tror inte att vi har haft en enda skada under de tre sista åren som har berott på oaktsamhet från min personal. De stora kostnaderna ligger alltså på självriskkontot.
Jag börjar nu närma mig de 60 och jag vet inte om jag är beredd att sätta mig och mitt företag i större skuld. I min enfald trodde jag att politikerna skulle vakna och göra något åt patrasket som förstör så mycket för oss alla. Men icke. De tycks sova hårt. Och gott!
Man pratar om att skapa fler jobb i Sverige. För egen del hade jag varit glad om man bara hade visat vilja att värna de som redan finns.
Det går att leva på åkeriverksamhet. Men inte om man tillåter brottslingarna härja fritt. Polisen gör enligt min mening ett överlag bra jobb. Jag läser ofta om det. Tänk om de hade varit fler! Och tänk om rättssystemet inte hade envisats med att ta ”innersvängar” och av lättja, kategoriskt lägga ner vartenda ärende som handlar om brott mot trafik- och yrkestrafiklagstiftningen.
Tänk om politikerna hade visat prov på förmåga att agera. Och tänk om polisen hade haft bättre stöd från sina chefer. Tänk om speditörerna och alla som köper transporter hade haft koll på vem de anlitar. Då hade inte jag behövt lägga tid på att skriva det här. Men bäst av allt: jag hade inte behövt fundera på om ett eventuellt banklån är det som ska behöva avgöra mina sex anställdas framtid i mitt åkeri.
Det blev många ”tänk” i min text. Tänk om landets politiker hade ”tänkt” lika mycket. Då hade jag fått ha haft mina prylar i fred, och sex personer plus undertecknad hade garanterat haft anställningarna tryggade.
Kära politiker: pucken är er! Prata är ni duktiga på. Men varför i hela friden händer det inget?
Rune