Infrastrukturen klarar inte att möta behoven som alla tunga fordon på vägarna för med sig. Rastplatser belamras och enskilda aktörer gör parkeringsplatser till egna depåer.

Proffs har i artiklar uppmärksammat parkeringsproblemen som ständigt ökar och vi gjorde även en tv-intervju med en aktör som tidigare var en del av problemet. Det räcker emellertid inte att enstaka aktörer aktivt bidrar till att minska problemet som drabbar alla på vägarna.

Många röster höjs för att gästande åkerier och speditörer ska se till att ordna egna uppställningsplatser – eller i vart fall stå där de inte stör annan trafik som behöver ta lagstadgade raster. Utöver Trafikverkets ansvar, efterlyser Infrastrukturminister Anna Johansson mer initiativ från bland andra privata markägare för att kompensera bristen på parkeringsplatser.

Det är under långhelgerna diskussionerna kring uppställda utländska ekipage tilltar och till vår redaktion kommer många bilder och önskemål om att vi ska titta närmare på det som många uppfattar som otillåten cabotagetrafik.

Frågan som måste ställas är vad det egentligen är vi ser på bilderna. Det vi ser är stora antal utländska fordon i kluster på olika platser. En del står inne på terminaler där det upplåtits plats eller som på den i saken högaktuella safety-parken på Brändåsen utanför Örebro där en enskild speditör betalar för ett stort antal platser innanför grindarna på den privatägda marken runt Circle K-stationen.

När frågan om otillåtet cabotage kommer upp i dessa sammanhang, måste frågan ställas om vad det är vi inte ser. Vi ser inte vilken last som finns i trailrarna, när de kom in till Sverige eller hur länge de varit här och hur många transporter i Sverige de utfört. Så länge de står parkerade, kan vi inte se om det pågår något brottsligt.

Ta sedan i beaktande att många hänvisar, sanningsenligt eller ej, till kombidirektivet och med Transportstyrelsens nya vägledning kring vad som är otillåtet cabotage versus olaga yrkesmässig trafik i åtanke, öppnar sig än fler möjligheter för transportörerna att hävda sin laglighet.

Hur mycket vi än kan ana hur det är med sanningshalten i påståendena, kan endast polisen vid en kontroll, påvisa sanningen.

Det är dessa juridiska ”måsten” vi har att rätta oss efter på tidningen.

Det vi faktiskt ser är aktörer som tagit initiativ för att deras fordon inte ska störa ute på rastplatser, precis det som både våra läsare och infrastrukturministern uppmanat till. Om fler gjort detta, hade antagligen problemen minskat utmed vägarna. Att alla problem kring uppställningsplatser skulle kunna lösas enbart med lokala, privata initiativ, är nog att hoppas för mycket då det är uppenbart att långt ifrån alla är intresserade av att hyra egen mark eller finna andra lösningar.

Anledningen till att alla dessa fordon befinner sig här, har att göra med att EU:s olika lagar och direktiv och tolkningarna av desamma, har öppnat för det och således bör lösningen också ligga i den politik som förs i EU. Den sista frågan som kan ställas är huruvida cabotagedirektivet från början var menat att användas på det sätt som vi så många gånger rapporterat om i Proffs? Att låta dragbilar kryssa i det oändliga i ett och samma land – eller ett ”miljösmart” sätt att få hem lastbilen från ett nyss avslutat internationellt transportuppdrag?

Tommy Jonsson på Transportarbetareförbundet satte under ELMIA 2016 fingret på kärnpunkten när han sade: I min värld börjar en internationell transport i hemlandet och avslutas sedan där igen.

Debattera gärna vidare på Facebook. Vad tycker du?