Nyligen gjorde många i transportbranschen vågen åt det pressmeddelande som regeringen skickade ut, där rubriken kungjorde att beställaransvaret nu skulle skärpas.

I regeringens proposition (2017/18:2019) pratas det om allt från rent sociala frågor till skattefrågor och cabotage. Remissinstanserna vill i vissa fall göra undersökningsplikten väldigt långtgående – med all rätt.

Men andra vill tydligen inte lyssna på det örat. Man menar att det i EU pågår arbete med många av dessa frågor och att det svenska beställaransvaret ska begränsas till att kontrollera själva trafik-/transporttillståndet. Å andra sidan ska fler i beställarkedjan kunna ställas till svars om en transport utförs utan de tillstånd som krävs.

Ingen verkar dock ha undersökt hur vanligt det är att tillstånd saknas hos de åkerier som kontrolleras. Trafikpoliser som jag har talat med, menar att problemet i det närmaste är obefintligt. I princip alla åkerier, med några ytterst få undantag, har sina tillstånd i ordning.

Problemen är desto större med andra typer av förseelser, som till exempel otillåtet cabotage, obetalda vägavgifter och avsaknad av förartillstånd, för att bara nämna något.

Men regeringen lever uppenbarligen i sin egen bubbla. ”När en beställare efter kontroll konstaterat att tillstånd finns så bör denne kunna utgå från att transporten utförs av ett schyst företag”, står det i propositionen.

Någon mer än undertecknad som anser att den formuleringen är väldigt naiv och som saknar all form av koppling till verkligheten?

Det som regeringen nu går ut och torgför som ett kraftfullt agerande för att skapa ordning och reda på våra vägar – är enligt min mening ett slag rakt ut i tomma intet. Man har ”skärpt” en ickefråga helt enkelt. Åtminstone sett ur ett godstransportperspektiv. Hur vanligt det är med tillståndslösa persontransportföretag, är jag inte insatt i – av naturliga skäl.

För att ”koka ner ” den 52 sidor långa propositionen till ett koncentrat av vad det egentligen handlar om, föreskriver man att 5 kap. 2 § yrkestrafiklagen (2012:210) ska ha följande lydelse:

Har yrkesmässig trafik enligt förordning (EG) nr 1071/2009 eller denna lag bedrivits utan tillstånd, döms den som yrkesmässigt har slutit avtal om transporten till böter eller fängelse i högst ett år, om han eller hon
1. kände till eller hade skälig anledning att anta att tillstånd saknades, eller
2. slutit avtalet med trafikutövaren och uppsåtligen eller av oaktsamhet inte kontrollerat tillståndsinnehavet på ett sätt som skäligen kan begäras. 

Kampen om ”ordning och reda” på våra vägar går enligt min bestämda uppfattning vidare.

Göran Rosengren
Chefredaktör, Proffs