När man talar med folk så inser man ganska omgående om hur stor okunskap det är om de som bor på landsbygden.

Allt fler unga väljer att flytta från Landsbygden och till städerna för att kunna studera, skaffa sig ett yrke, och på sikt bilda familj. Men givetvis så finns det de människor som vill bo på landet för just lugnets skull.

Men som vanligt så finns det de sortens människor som inte riktigt tänker ända fram till slutet, utan slutar att tänka, just för att det inget att fundera över.

I städer, större och medelstora orter så finns ju kollektivtrafik att tillgå, men så är det inte överallt.

På de mindre orterna och på landsbygden så kan det inte alltför sällan hända att det bara går en buss i vardera riktningen, morgon och kväll, men jag vet av egen erfarenhet att det finns orter där kollektivtrafik inte ens existerar.

Men som alltid när det gäller folk från städer eller politiker så glömmer ni av det viktigaste. Vi alla vill ju kunna gå till affären, för att handla hem middagen, många vill ju åka till flertalet olika butiker för att köpa sig en gul reflexväst för att vara med och manifestera och demonstrera.

Bränslepriserna orsakar inte bara irritation hos oss vanliga människor, såsom fru Johansson, herr Svensson och gamla paret Nilsson som alltid bott i stan. Det drabbar oss alla, kollektivtrafiken blir dyrare då det blir höjda driftskostnader, det blir dyrare att frakta gods från lager till butik.

Åkerierna i landet står på kö till konkursförvaltarna då de inte får bättre betalt fast bränslepriset stiger, vilket resulterar i höjd arbetslöshet.

Inte att förglömma är att vi alla ju kanske vill gå ut och äta lite gott och kanske även dricka något till maten. Men tänk steget längre, maten som du blir serverad framställs av varor från var då? Jo, av de som bor på landsbygden.

Största delen av befolkningen som bor på landet driver just jordbruk av någon sort. Potatisen som är i din välsmakande Pommes Duchesse är inte tillverkad i fabrik, likaså den där fantastiskt goda köttbiten som du har bredvid dig på tallriken kommer inte heller från fabrik, utan från början så är det en jordbrukare som genom stor kärlek och omsorg – och sin passion för sitt jordbruk – som gjort att man kan sitta och avnjuta dessa välsmakande maträtter.

Tillika det goda ölet som du tar till maten. Visste du att det är gjort av spannmål? Där har du alltså ännu en lantbrukare som med kraft och energi både plöjt, harvat, sått, bultat, spridit gödning, skördat och transporterat till spannmålshandeln på orten.

Något som ofta glöms bort i detta är att det behövs maskiner för ändamålet, och dessa är försedda med en motor som behöver bränsle. Så det drabbar även dessa individer, företagare, som måste ha bränsle till maskinerna.

Alltså – om man ser på saken i det stora hela:
Landsbygden måste kunna leva, för annars blir det ont om råvaror i butikerna. Åkerierna måste ha råd att frakta maten, kläderna, fredagsmyset till butiken, annars har vi tomma hyllor och hungriga magar.

Privatpersoner måste ha råd att åka till jobbet. Det är inte lönsamt längre då bränslet kostar 17 kronor och då man får göra avdrag på 18.50.

Men sist av allt, stannar lastbilarna och bönderna slutar odla, då blir det väldigt jobbigt. För då upphör leveranserna till fabrikerna och då, i värsta fall, med uppsägningar som följd.

Tobias Krans
Lastbilschaufför och boende på Landsbygden
#BromsaSverige