Jag följer det mesta som Proffs och andra branschtidningar skriver, både på nätet och i de vanliga tidningarna. Jag har gjort det i många år nu och har tack vare det fått ta del av många idéer, tankar, löften och inte minst svek. Det sistnämnda är absolut det allra vanligaste.

Jag ringer och mailar ofta olika myndigheter för att diskutera mina egna funderingar och förslag till lösningar på diverse ”fenomen” som poppar upp i mitt huvud. Även politiker brukar jag försöka få kontakt med men tyvärr är viljan att svara mig inte speciellt stor.

Poliserna som jag träffat på längs vägen är de som är mest förstående till min oro för branschens framtid. En konstapel som jag träffade på för inte så länge sedan berättade att de gör så gott de kan, men att de har att förhålla sig till att de blir allt färre och att de inte sällan får helt andra uppdrag än de främst är anställda för att utföra.

Skjutningar, sprängningar grova rån och våldsbrott tar all större polisiära resurser i anspråk. Många polischefer ser trafikpolisen som onödig och inget som man prioriterar. Och när man sedan plötsligt får 100 miljoner för att jobba mot olagligt cabotage så sitter någon tomte på myndigheten och schabblar bort nära nog varje spänn. Otroligt!

Inkompetens och nonchalans finner vi inte bara på den myndigheten. Även Transportstyrelsen tycks göra sitt yttersta för att sänka vår näring. Allt för att på enklaste sätt driva in sanktionspengar till staten.

De skjuter ofta på sittande fåglar. För vad spelar det för roll att jag inte lyckades hitta en rastplats som var ledig efter 4,5 timme när mina ”kollegor” från till exempel Bulgarien mörkar allt de gör? Finns så klart även många svenskar som lurar systemet, vi är troligtvis självförsörjande på den typen av slödder.

Självklart ska även jag hålla mig till lagen, icke tal om annat. Men om Transportstyrelsen hade brutit loss sina häckar från de bekväma(?) kontorsstolarna och hängt med oss ut en dag så hade de fått en annan bild av verklighetens Transportsverige. Och jag lovar att de inte hade behövt åka med så värst länge innan deras illusioner hade rasat som korthus.

Ovanför myndigheterna sitter beslutsfattarna. Våra politiker. De ger anvisningar genom regleringsbrev till myndigheterna som är så flummigt formulerade att en grundskoleelev förmodligen hade kunnat prestera bättre. Som i fallet med cabotagepengarna. Som Proffs skrivit så är regleringsbrevet väldigt ”kortfattat” och reglerar ju i verkligheten inte ett smack.

Politikerna skriver debattartiklar, de håller tal på gator, torg och på olika branschträffar. Där haglar löftena om en ljusare framtid för åkerinäringen och trafikpolisen. Man bankar sig för bröstet över det man säger sig ha åstadkommit historiskt.

Men ändå. När jag tittar i backspegeln, ner på golvet och sedan framåt, ser det precis likadant ut. Inte mycket har hänt, inte mycket händer och jag kan ju bara spekulera i framtiden, men vis av erfarenhet så kan jag inte i min vildaste fantasi skönja någon förbättring inom överskådlig tid.

Det är hög tid att ni, våra folkvalda politiker, tar er i kragen och börjar leverera resultat. Att bara låta munnen glappa hjälper oss inte. Se till att få stopp på olagligheterna som jag och mina åkarekollegor tvingas kämpa mot varje dag och varje timma. Ge polisen de resurser som krävs och huta åt polisledningen så de förstår sin arbetsuppgift.

Sluta upp med att lova sådant som ni innerst inne vet aldrig kommer att bli verklighet. Eller är det så illa att ni tror att vi åkare är dumma som gäss (om de nu är dummare än andra individer)? Det finns kanske sådana, men jag vågar påstå att de flesta av oss är hårt arbetande och oerhört kompetenta yrkesmän.

Det är min uppgift att knappa in start- och slutland. Det är er uppgift att se till så att jag kan göra det även i framtiden!

Hans Agnez, åkeriägare

Fotnot
Har du något på hjärtat som du vill att andra ska få ta del av? Skicka din text till goran@vagpress.se.