Vården och omsorgen tampas just nu med underskott på personal, vårdplatser och skyddsutrustning samtidigt som just detta är av största vikt för att värna människors hälsa. Import av dagligvaror och medicin står fast i milslånga köer utomlands och har svårt att nå fram. Chaufförerna befinner sig i många fall i ett vakuum, förpassade till en besvärande tillvaro i sina lastbilshytter då många vägrestauranger stängt sina verksamheter.

En sådan basal sak som att utföra sina dagliga behov av hygien och toalettbesök blir även de strikt förskjutna till avlägsna skogsdungar när oron för smitta satt lås och bom på såväl företag som på restauranger utmed transportstråken.

Att många nu arbetar ihärdigt för att lindra smittans framfart är det nog ingen som tvivlar på, men förutsättningarna kunde ha varit betydligt bättre om man hade varit mer förberedd.

Många chaufförer som nu pressas för att leverera runt om i Europa, upplever att det främst är länders ekonomi snarare än den lilla människan som prioriteras av de styrande. Vissa vågar inte återvända till sina familjer med risk för att smitta dem då man inte erbjuds någon form av hälsokontroll. Detta samtidigt som familjerna under tiden har suttit i karantän för att begränsa smittspridningen.

Sverige behöver inse värdet av våra inhemska producenter av livsmedel, medicin och övriga dagligvaror. Att som nu i decennier ha förlitat sig på omvärlden och monterat ner landets beredskap, får inte bara konsekvenser idag, utan för lång tid framöver.
Vi behöver våra öppna fält för spannmålsodling och för betesmarker, mark som våra lantbrukare har förvaltat i generationer. Vår djurhållning och vår natur.

Inte heller ska de svenska transportörernas värde underskattas, vilket ju har skett under lång tid genom oschysst konkurrens och rena lagbrott utmed vårt vägnät. Många åkerier har sett sina livsverk trasas sönder och dukat under på grund av den ekonomiskt negativa utvecklingen.

Men när krisen står för dörren då anses både chaufförerna och deras arbetsgivare vara samhällsviktiga och oumbärliga. Politiker, som tidigare inte har skänkt vägtransportbranschen en tanke, ropar högt om att hela transportnäringen måste stå på tå och vara redo för att bära upp landets varuförsörjning.

När den här krisen är över, minns då vårdpersonalen i era framtida beslut, minns alla chaufförer och deras arbetsgivare, minns alla inom omsorg och företag som, trots de styrandes så ofta avskärmade beslut långt ifrån medborgarnas vardag, ändå gav sitt yttersta för sina medmänniskor.

Dessa hjältar gjorde inte det för regeringen, de gjorde det för omtanke om sin omgivning, trots att regeringen för länge sedan vänt dem ryggen.
Ett gammalt ordspråk lyder, ”man saknar inte kon förrän båset är tomt”. Så sant!

Vi i Sverige måste lära av våra misstag och bygga upp en beredskap som står pall för svåra tider. Bygg upp vår inhemska försörjning av livsmedel och se till så att vi har egna resurser inom landets gränser för att upprätthålla ett säkert transportflöde. Vi kan bara skapa den tryggheten genom att köpa svenska produkter, transporterade av svenska åkerier. Vi har fått betala ett högt pris för att historiskt ha handlat ”billigast möjligt”. Det står väldigt klart idag.

Det krävs med andra ord politiska incitament för att svenska företag ska kunna konkurrera och bli attraktiva för konsumenterna. Detta måste alla politiker ha som ledstjärna i framtiden – inte minst för att bevisa för landets medborgare att man har tagit till sig av det som nu är ett faktum, en ekonomisk katastrof av stora mått, liksom att folks liv och hälsa riskeras på grund av dålig framförhållning och den ”ur-hand-i-mun”-politiken som nu råder.

Sverige kan bli suveränt igen, men då måste samtliga politiker våga se omgivningen så som den faktiskt ser ut och inte på nytt rikta blicken högt mot skyn så snart vardagen återgår till det normala.

Jeanette ”Nette” Schölin
Chaufför och politiskt invald i Sverigedemokraterna