Inom transportnäringen är den här viktiga principen på väg att luckras upp fullständigt! Åtskilliga är de exempel där utomnordiska medborgare gjort sig skyldiga till grova överträdelser men likväl undgått en straffrättslig åtgärd.
Lagstiftningen kring kör- och vilotider gör inte skillnad på nationalitet utan utgår från regelefterlevnaden, likaså är det med trafikförordningen och reglerna för transport av farligt gods. Gör sig förare eller åkeriföretag skyldiga till grova överträdelser skall de straffas utifrån det straffansvar som regleras i lagtexten. Ganska enkelt, eller hur!
Men hur fungerar det i verkligheten? Uruselt är en mild beskrivning av situationen och det är många som kan intyga hur illa ställt det är!
Det finns tjänstemän ute på vägen som gör ett enastående arbete med att lagföra de som begår brott, men dessa tjänstemän är allt för få. Dessutom läggs polisens rapporter vid grova överträdelser ner av åklagare när den misstänkte har en utomnordisk adress. Detta förhållande är mer regel än undantag och är inte acceptabelt!
Vi har fått en situation i Sverige där förtroendet för myndigheternas förmåga att komma åt fusket inom transportsektorn naggas rejält i kanten. Principen ”likhet inför lagen” är satt ur spel och detta bekräftas snart sagt dagligen. Transportstyrelsen som utför så kallade kontroller i företagets lokaler utfärdar skyhöga sanktionsavgifter åt höger och vänster för bagatellartade överträdelser.
Samtidigt läggs utredningar ner där utländska aktörer kör med manipulerade färdskrivare eller dubbla förarkort.
Den här situationen är oacceptabel och man får intrycket att myndigheterna alltid väljer att ”lyfta i den lätta änden”! Det är enkelt att utföra ”statistikkontroller” på svenska personnummer och organisationsnummer, ty de finns i systemet. När det gäller utländska brottslingar krävs en större arbetsinsats och då väljer åklagare nästan alltid att lägga ner ärendet.
Låt mig exemplifiera situationen.
En utländsk transport stoppas av polisen och snart konstateras att föraren kör med dubbla förarkort för att kunna köra mer än tillåtet. Att det sätter både trafiksäkerhet och den sunda konkurrensen ur spel förstår alla.
Men det stannar inte där, ty transporten var också en så kallad ADR-transport, det vill säga transport av farligt gods. Transporten var inte skyltat som en farligt godstransport och därmed utgör den en potentiell fara för räddningstjänst och miljö vid en olycka. Är giftiga och miljöfarliga ämnen okända vid en räddningsinsats kan det få katastrofala följder för personer och miljö.
Eftersom transporten utfördes av en utländsk aktör valde åklagaren att lägga ner ärendet trots att det var fråga om allvarliga brott mot flera lagstiftningar. Motivet var att den misstänkte lämnat landet och fortsatt utredning inte var värd mödan!
Att en svensk förare och åkeriägare skulle fått dryga böter är överskottsinformation i sammanhanget.
Det är hög tid att skapa en särskild enhet inom polisen för kontroll av den yrkesmässiga trafiken. Ett rejält tillskott av personal måste ske och gruppen skall inte tas i anspråk till reguljärt polisarbete. Till enheten kopplas åklagare med kunskap om lagstiftningen och förmåga att driva ärenden oavsett nationalitet.
I de delar där lagstiftningen inte når hela vägen skall den skärpas, det gäller inte minst beställaransvaret.
Transportstyrelsen skall omedelbart befrias från företagskontrollerna och dessa kontroller skall i stället läggas hos den grupp som utför vägkontroller.
Med en rejält rustad kontrollverksamhet kan vi på allvar angripa fusk och manipulationer oavsett nationalitet. Det kräver dock rejäla insatser från politiker som ser behovet av en kompetent kontrollverksamhet som sätter trafiksäkerhet och sunt företagande i fokus framför statistikkontroller.
Sverigedemokraterna är en garant för att driva den här viktiga frågan för den svenska åkerinäringen och dess anställda.
Thomas Morell
Riksdagsledamot, Sverigedemokraterna