Han skriver; När Vägtransportfokus inleddes på Elmiamässan den 2 juni, höll infrastrukturministern ett invigningstal till de som deltog i evenemanget. Sin vana trogen, påstod ministern att regeringen framgångsrikt bekämpat den olagliga och osunda yrkestrafiken på våra vägar.
Ministern borde hålla sig för god för att ägna sig åt att ständigt sprida felaktig information. Var och en som har den minsta insyn i transportnäringen ser ju att ministern inte har koll på läget eller är det så illa att ministern hoppas att de felaktiga påståendena till slut ska uppfattas som sanning?
Låt oss ta påståendena punkt för punkt.
– Klampningen är en succé och har gjort effekt. Det stämmer inte då flertalet väntar ut tidsgränsen på 36 timmar och att polisen ska låsa upp klampen. Därefter lämnar de platsen utan att göra rätt för sig. De värsta syndarna smiter alltså från ansvar, vilket knappast kan anses vara en framgång.
– Polisen har tilldelats 100 miljoner för att öka cabotagekontrollerna. Det är sant att polisen fått 100 miljoner kronor, men myndigheten kan enbart redovisa 2,6 miljoner av dessa. Resten har försvunnit in i polisens svarta hål utan någon koll. Det kan knappast betraktas som en framgång.
– Beställaransvaret skärptes 2018. Det är sant, men skärpningen var så svag att det inte höll för en fällande dom. För några veckor sedan friades en speditör i ett känt fall av högre rätt. Beställaransvaret är inte den framgång ministern ständigt framhåller.
– Polisen växer med nya poliser som utbildas. Sant, men i princip ingen av dem kommer ut i kontrollverksamheten på väg. Sanningen är att antalet välutbildade tjänstemän med gedigen erfarenhet går i pension eller slutar.
Den krassa verkligheten är att regeringens satsningar har slutat i ett rejält praktfiasko på punkt efter punkt. Det beror helt enkelt på att man inte vet hur transportnäringen fungerar och hur lätt kriminella nätverk har kunnat nästla sig in i vårt logistiksystem.
När polisen rapporterar allvarliga brott, läggs många av dessa ner eftersom åklagarna inte anser det är värt mödan att driva ärendena. På så vis har utländska aktörer mer eller mindre fått en fri marknad att begå brott på ute på de svenska vägarna.
Tullen varnar för att de tar allt fler utländska aktörer som är drogpåverkade, de har till och med dukat upp droger i hytten för att orka köra de långa pass som de förväntas göra. En direkt följd av den slapphet som Sverige uppvisar när det gäller att agera mot manipulerade färdskrivare och andra grova brott som utländska aktörer ägnar sig åt.
Den i dagarna presenterade forskningen (cabotagestudien, red.anm.) visar att flera hundra bilar regelbundet utför otillåten inrikestrafik i Sverige och den verksamheten är omfattande. Flera av de fordon som var aktuella vid första studien 2013, är alltjämt i Sverige och utför otillåten cabotagetrafik.
Till den här olagliga trafiken kan kopplas annan kriminell verksamhet som insmuggling av narkotika, alkohol, vapen och mycket annat. Dessutom används fordonen till att smuggla ut stöldgods ur landet för miljardbelopp årligen. Omfattande stölder av diesel, fordon och fordonsdelar kan också läggas till listan över de kriminellas aktiviteter.
Det är direkt provocerande att ansvarig minister ständigt försöker måla upp en bild av att regeringen framgångsrikt bekämpar den brottslighet som den seriösa transportnäringen lider av.
Regeringens oförmåga att verkligen bekämpa den olagliga trafiken visar på en fundamental kunskapsbrist om branschens villkor och utsatta läge. Det är statens uppgift att bekämpa brottslighet och landets åkeriägare kan med rätta förvänta sig att landets högst ansvarige minister åtminstone förstår vad som måste göras för att bekämpa brottsligheten. Pratandets tidevarv måste få ett slut, nu är det verkstad som gäller och för det krävs kunskap, något som uppenbarligen saknas hos ansvarig minister.
Thomas Morell, riksdagsledamot
Sverigedemokraterna