Den första katastrofen är så klart att en drogmissbrukare väljer att arbeta som yrkeschaufför. Detta beror givetvis på ett gränslöst dåligt omdöme hos föraren i fråga.

Den andra katastrofen är så klart själva avåkningen i sig.

Åkeriet är en tredje ”katastrof” som Transportstyrelsen uppenbarligen haft flera möjligheter att hindra från att verka i vår bransch. Att man inte har gjort något åt företaget är en gåta. Man borde ha fråntagit åkaren alla möjligheter att fortsätta sin suspekta verksamhet för länge sedan. Det är ju bara att läsa kraven för att få (och behålla sitt) trafiktillstånd.

Men i Sverige ska vi vara snälla. Hellre fria än fälla. Gärna toppat med en kanelbulle eller pizzabjudning.

Denna godhjärtade inställning kunde den här gången naturligtvis fått en betydligt mer tragisk utgång om andra fordon hade kommit i vägen för missbrukarens ekipage i ögonblicket då det välte över på andra sidan motorvägen.

Att kalla olyckan för olycka är inte heller rätt. Föraren har medvetet satt sig bakom ratten, tagit droger och sedan kört. Det är ingen ”olycka” så som jag definierar ordet. Med ett uns konsekvenstänk kunde vem som helst kunnat förutse vilka risker det innebär att köra berusad.

Straffet kan man benämna som den fjärde katastrofen. Som jag nämnde innan så kunde avåkningen ha fått en helt annan utgång om den inträffat samtidigt som en fullsatt buss kom farande i andra riktningen. I min skalle borde brottet vara att likställa med försök till massmord eller något liknande.

Om jag helt hade struntat i att trycka in start-/slutland i färdskrivaren så hade jag och mitt åkeri högst troligt blivit hårdare straffat än det företag som är aktuellt i den här så kallade olyckan. Men hur trafikfarligt är det om jag inte noterar att jag påbörjade eller avslutade mitt körpass till exempel i Sverige?

Föraren av ”vältekipaget” är givetvis den största boven i det här dramat. Men personligen anser jag att Transportstyrelsen borde få en allvarlig reprimand för att inte ha fullgjort sina plikter. Eftersom tjänstemannaansvaret bara är något som politiker pratar om (utan att återinföra det) så kan ingen enskild handläggare ställas inför skranket.

Våra politiker måste förstå allvaret i det här med vägtransporter. Att köra tunga fordon i yrkesmässig trafik är inte något som vem som helst ska ha möjlighet att göra. I synnerhet ska inte oseriösa företag ha obegränsade möjligheter att bedriva verksamhet om de inte är både seriösa och (inte minst) lämpliga uppgiften.

Börja ställ krav ”på riktigt”. Den som sköter sig ska kunna driva sitt företag utan att behöva konkurrera med skitstövlar som skiter i lagar och regler och som med stor profithunger anser det vara helt okej att riskera livet på sina medmänniskor. Och här räknar jag även in väldigt många speditörer och stora transportköpare.

Med dessa ord drar jag slutsatsen att förarens dåliga omdöme är den allvarligaste anledningen till att det gick åt hel-ete på E4:an. Men såväl myndigheter som politiker, speditörer och transportköpare kan omöjligtvis tvaga sina händer rena. Skärpning – och det ska vara NU!

Idag hände det en nära nog identisk avåkning på samma vägavsnitt. Jag hoppas innerligt (trots eländet) att vi kan prata om en ”olycka” den här gången. Och, framförallt, att det har gått bra för chauffören.

Hans Agnez
Åkeriägare

Fotnot:
Artikelförfattaren hörde av sig senare idag (den 30/9). Han är uppgiven efter att ha tagit del av uppgifter från SVT som pekar på att det återigen kan vara fråga om en drogrelaterad olycka.
”Jag ger snart upp tanken på att den här branschen går att rädda”, skriver han i ett mejl till Proffsredaktionen.