Jag är självklart också av uppfattningen att världen absolut behöver räddas, men kanske först å främst från naiva politiker och korttänkta miljömuppar.

Att sätta ett datum för när ett ”projekt” ska vara färdigt är det allra enklaste. Men det ska inte likställas med att man har löst problemet. Möjligtvis har man till och med skapat fler problem än vad man hade från början.

Att börja i ”fel ände” kan möjligtvis göra att du som politiker uppfattas som handlingskraftig. Men sen då? Hur når vi målet inom utsatt tid. Vad ska det kosta? Och vem ska betala?

Men köp en elbil så löser sig allt. Jo, jag har själv gjort det en gång utan att tänka mig för. Förvisso var ”elbilen” en radiostyrd modellbil som jag gav bort till min son i julklapp. Fast han tror så klart att det var tomten som gav honom den.

Min tanke var att han skulle bli väldigt glad för sin julklapp och det blev han i just den stunden då han öppnade paketet. Men jag kan informera er om att det blev annat ljud i skällan efter att han slitit pappret av de övriga julklapparna utan att hitta några batterier.

Själv hade jag fullständigt glömt bort att det behövdes batterier. Jag trodde att dessa följde med den förhållandevis dyra elbilen. Men icke. Och sent på julafton hade kvartersbutiken så klart stängt.

Julaftonen blev inte riktigt så som jag hade föreställt mig. Och inte heller min son kunde känna någon riktig glädje till en början. Det var först när han förstod att batterier skulle inhandlas på juldagen som han kunde se en liten strimma ljus i den mörka tunneln.

De politiker som eventuellt läser detta och som lever i tron att elbilar är framtiden vill jag säga följande:
Tro inte att elförsörjningen löser sig genom att vi medborgare köper elektriska bilar eller via ett klubbslag på ett av era möten. Er ”batteriaffär” öppnar troligtvis inte dagen efter. Missnöjet från en femåring går (med en rejäl skopa psykologi) att hantera men frågan är om det funkar likadant med vuxna medborgare som ska ta sig till arbetet eller driva företag utan ”batterier” och som har en värdelös elbil på garageuppfarten?

Om ni inte vill framstå som tomtar (så som jag gjorde), se då till att ha löst energifrågan innan ni försöker slå i folk att elektrifieringen är räddningen för vår planet. Sverige är inte självförsörjande på el, även om många tycks tro det. Den här matteuppgiften löser man inte med ”plus och minus”. Det är en avancerad uträkning som många gånger ger negativa tal, även om slutsumman råkar bli positiv.

Vi pratar nu om bilar och kanske lastbilar. Men hur ska till exempel fartygstrafiken och våra lantbrukare hinna ställa om? Eller vi ska kanske importera grödor till 100 procent från utlandet? Problemet är att vi då blir ännu mer beroende av fartygen och av lastbilstrafiken. Varorna kommer då följaktligen hit med dieseldrivna fartyg och lastbilar. Även om inga av dem bär ”svensk flagg”. Men känns det bättre?

Möjligtvis kan den känslan infinna sig hos vissa eftersom det inte är en svensk som skitar ner. Men hjälper det planeten?

Jag vill slutligen understryka att jag är en enkel åkare. Många kan säkert slå hål på mitt resonemang. Jag skulle inte alls bli förvånad. Själv har jag däremot lärt min läxa. Jag kommer att se till så att mina barns elektriska prylar i framtiden kommer att kunna användas.

Alltså: Jag kommer att leverera ”lösningen på energiförsörjningen” samtidigt med den elektriska prylen. Det kan väl ändå ingen tycka är konstigt?

Hans Agnez