Sverige har en stor brist på yrkeskunniga chaufförer inom transportsektorn. Utan dessa stannar Sverige. Angående upphandlingar så verkar det ha uppstått någon form av systemfel då jag måste belysa Arbetsförmedlingens (AF) upphandlingar av utbildningar inom bristyrken och då i synnerhet transportutbildningar.
För det första så är grundkravet att man ska vara långt från arbetsmarknaden för att bli beviljad plats på en av utbildningarna.
Detta gör att det upphandlas en massa stereotypa utbildningar för skattemedel för en kategori människor som behöver en högst specialiserad utbildning för att komma i arbete. Vilken gör att det blir en massa personer som saknar intresse för just den branschen blir ”inkastade” på utbildningar för att fylla upp upphandlade platser för att uppfylla kravet på att ”gömma” en massa arbetslösa personer i åtgärder.
Dessa personer blir väldigt sällan kvar i branschen då de inte har rätt inställning till jobbet.
Det andra stora problemet är att AF´s kravlista vid upphandlingen innehåller en massa delmål som inte efterfrågas i större delen av branschen, vilket gör att vi slösar en massa pengar på att överutbilda en massa människor som inte blir kvar i branschen.
Kravlistan exkluderar även en massa mindre utbildare som besitter en massa kompetens som aldrig kommer branschen till nytta. För att det är ett fåtal stora drakar som har möjlighet att fylla alla kraven till ett oseriöst överpris.
Exempel: Varför betala för en utbildning om 22 veckor för att få med en massa extrakurser som majoriteten av chaufförerna inte behöver i sitt arbete, då det går att göra de grundläggande kraven på 5 veckor, för att samma person ska kunna vara anställningsbar. Så kan arbetsgivaren köpa in en eller ett par kurser på sammanlagt ett par veckor som specialisering.
Detta känns ju som att utbilda alla arbetslösa till hjärnkirurger för att sedan anställa dem som sjuksyrror.
För när dessa överutbildade personer kommer ut på jobbet så blir de i de flesta fall tvungna att åka med för att lära sig just det åkeriets rutiner och rutter i alla fall, då de flesta transportföretag är väldigt nischade inom sitt område.
En bättre lösning på problemet är att göra en prisundersökning om vad de olika utbildningarna i snitt kostar, för att sedan erbjuda motsvarande en skolpeng i storleksordningen av ett snittpris.
Detta skulle göra att den arbetssökande i samarbete med en potentiell arbetsgivare skulle kunna välja den utbildare som är mest specialiserad eller har bäst utbildning för just sin branschgren. Visar det sig att den arbetssökande vill välja en utbildning som är dyrare än ersättningen så får detta bekostas av personen själv eller i samarbete med en framtida arbetsgivare. Detta kan ju bero på olika saker, utbildningen ligger närmare hemma, är bättre, eller att den framtida arbetsgivaren har avtal med en specifik utbildare.
Ett upplägg av den här typen skulle ge branschen möjlighet ett på ett bättre sätt vara med och påverka hur utbildningarna ska utformas och vilken kompetens som krävs av utbildaren, samt att utbildarna blir mer intresserade av att följa branschutvecklingen och snabbare ställa om.
En sådan lösning skulle göra att alla utbildare med en godkänd kursplan kan vara med och konkurrera om att få hålla utbildningen. Vilket i sin tur skulle skapa en högre nivå på utbildningarna för att attrahera dessa kunder. Som i sin tur skulle generera en bättre och mer kundanpassad utbildning. Vilket på en kortare tid skulle lösa många företags problem med att hitta rätt personal med rätt kompetens och intresse för branschen.
Detta skulle i längden även generera mer arbete inom utbildningssektorn då små och mellanstora utbildningsföretag genererar mer arbetsplatser per utbildad person än ett stort företag där alla kurser är fyllda till bredden. Vilket i slutänden gör att varje person får mer lärartid vilket torde ge en bättre utbildning.
Med detta i beaktande så borde kvalité bli en konkurrensfördel.
För om man tittar ur ett samhällsperspektiv med tanke på att endast 49 % av befolkningen arbetar i dagsläget, så borde det inte vara det viktiga att människor som står långt från arbetsmarknaden får jobb först, utan att så många som möjligt får jobb så fort som möjligt, för att rädda de Svenska företagens kompetensbrist. Och börja räta upp Sveriges ekonomi och företagsklimat efter pandemier och oår.
För det jag har lärt mig under mina år som utbildare är att grunden i en bra utbildning är intresserade och motiverade elever.
Bara mitt ödmjuka inlägg i debatten.
Pär Dahlstedt
Skolchef, Svea TrafikCenter