Att införa ett nytt ”Nordpool” för dieselpriset är fel väg att gå. Energi, oavsett i vilken form, ska inte kosta olika beroende på var i landet man bor – inte heller om man kör privat, i tjänsten eller om man kör transporter i kommersiellt syfte. Om vi vill bibehålla bilden av Sverige som ett solidariskt land, måste vi faktiskt leva som vi lär.
Skatt på skatt är opassande, omoraliskt och uppfattas av gemene man som ”girigt”. Sverige – vi har ett problem. Men det finns lösningar – om bara den politiska viljan finns. Frågan är bara om den viljan verkligen finns?
Debatten om de höga elpriserna lever fortfarande. Med all rätt. Priserna på el är osunt höga och elbörsen, Nordpool, har visat sig från sin grymmaste sida i Sverige, där man osolidariskt har delat upp Sverige i fyra olika prisområden – där de södra delarna undantagslöst missgynnas och som får bära kostnaderna för statens totala misslyckande med att skapa ett rätt dimensionerat transmissionsnät (stamnät) – de höga elnätsavgifterna till trots.
Om Sverige ska fungera i alla delar så måste bland annat Nordpools prissättning och områdesindelning granskas seriöst.
Elprisdebatten har däremot fått stark konkurrens av bränsleprisdebatten, som av ganska förklarliga skäl har tagit över ”åsiktstoppen” i vårt land. Främst är det dieselpriset som engagerar. Att det är så är så klart naturligt, eftersom såväl industrier som lantbruks- och transportföretag i huvudsak är beroende av just diesel. Alltså de branscher som vi är så starkt beroende av.
Den politiska oppositionen vill givetvis gå i bräschen för att sänka priset på bränslet och partierna gör därför det ena utspelet efter det andra. ”Vi vill sänka priset med ”x” kronor per liter”, hörs i sammanhanget.
”Utan lastbilen stannar Sverige”. Hur många gånger har vi hört det? Även om det är sant så ska man inte utgå ifrån att lastbilarna nödvändigtvis behöver komma från Sverige – och det vet våra politiker mycket väl om. Sverige kommer därför sannolikt inte att stanna om de svenska åkerierna dör ut, möjligtvis tappar landet lite fart.
Det som politikerna kan tänkas blunda för är, att det med en viss del av den utländska fordonsflottan även följer med mobila tankdepåer. Alltså tankbilar som fyllts med billigare, utländsk diesel och som frekvent rullar in i landet. En inte alltför vild gissning är därför att många utländska ekipage inte tankar (dyr) svensk diesel. Att konkurrenssituationen för våra svenska åkerier försämras ytterligare behöver knappast nämnas.
Svenska Taxiförbundet skickade nyligen ut ett pressmeddelande där de beskriver den situation som förbundets medlemmar befinner sig i. De skriver att de redan ”tidigare har uppmärksammat finansdepartementet på att de svenska drivmedelsskatterna ligger på en avsevärt högre nivå än de minimiskattenivåer som anges i EU:s Energiskattedirektiv”.
Man menar att en sänkning till dessa minimiskattenivåer skulle göra stor skillnad för en redan hårt pressad bransch. Redan före de höjda drivmedelspriserna låg de svenska taxiföretagens lönsamhet på marginalen. En skattelättnad för drivmedel kan i dagsläget vara den enskilt viktigaste faktorn för många taxiåkerier att undvika konkurs, menar förbundet.
Så långt kan man knappast säga emot Taxiförbundet. Men i den efterföljande texten reser sig faktiskt håret på mina armar.
– Sänkt skatt på kommersiell diesel skulle kunna rädda kvar många taxiföretag och säkerställa samhällsviktiga transporter på övriga områden som till exempel livsmedel, färdtjänst och sjukresor, där priserna annars riskerar att skjuta i höjden, säger förbundsdirektören Bawer Coskun.
Man vill med andra ord ha en liknande uppdelning av ”förbrukarna” som elbörsen, Nordpool. Detta genom att skapa två olika priser på ”kommersiell diesel” och ”icke kommersiell diesel”.
Ursäkta mig Taxiförbundet – med all respekt för er åsikt, men jag håller absolut inte med er i det resonemanget.
En sådan uppdelning gynnar givetvis primärt branscher som nu håller på att duka under på grund av de höga bränslepriserna. Väl så viktigt. Men samtidigt missgynnar det andra grupper, som använder diesel för att exempelvis ta sig till sina arbetsplatser.
Inte minst, återigen, är det landsbygden som har glöms bort – samtidigt som en sådan uppdelning riskerar att öppna upp för omfattande fusk. Ungefär som ”grön diesel” har gjort.
Jag har tillbringat en hel del timmar med trafikpolisen och jag kan inte minnas ett enda tillfälle där man har kontrollerat färgen på dieseln. Jo, förresten, en gång. Men när dieselprovet skulle skickas på analys så visar det sig att vi i Sverige inte har någon sådan forensisk utrustning längre.
Det provet fick man därför skicka till Finland (om jag minns rätt). Vi glömmer därför bort eventuella tankar på att färga drivmedel i allsköns olika färger, tycker jag.
Råoljepriserna går upp och ner. Mest upp (med vissa undantag) nu när diktatorn i Ryssland så fegt och barbariskt och med högst tvivelaktiga argument har invaderat ett annars fredligt land i Europa. Likaså varierar den svenska kronans värde, vilket gör att även bränslepriserna ökar för varje dag som går.
Ett krig får ofta till följd att världen, främst de drabbade länderna och länder i den direkta närheten av kriget, kastas tillbaka i tiden. Inte sällan, väldigt långt tillbaka i tiden.
Även om Sverige har tagit på sig ledartröjan för att vara ”bäst i klassen” på miljöskonande åtgärder, vore det ganska rimligt att även vi nu tog några kliv tillbaka i tiden genom att helt enkelt, åtminstone tillfälligt, skippa reduktionsplikten som spelar stor roll för bränslepriset.
Sänk dessutom skatten på bränslet och – absolut – bort med momsen på skatten. Skatt på skatten är både opassande och uppfattas av många som girigt.
Koldioxidskatt, energiskatt och moms (och moms på skatterna) utgör idag runt hälften av dieselpriset vid pumpen (källa: ekonomifakta.se). Så nog finns det utrymme för lättnader.
Allt handlar om politisk vilja – eller ovilja, beroende på hur man ser på saken och hur man vill uttrycka sig. Men en sak är glasklar – om nu regeringen verkligen vill göra något, så måste det göras snabbt!
Göran Rosengren
Chefredaktör, tidningen Proffs