När detta biodrivmedel, som sänker CO2-utsläppen med upp till 90 procent, är flera kronor dyrare än vanlig diesel blir det en konstig signal. Varför inte låta alla näringsidkare - som bedriver verksamhet som är beroende av drivmedel – få en kraftig skattereduktion för alla hållbara biodrivmedel?
Jag är inte ensam om att tycka detta. För inte så länge sedan uppvaktade representanter från branschorganisationerna Svensk Kollektivtrafik och Sveriges Bussföretag tillsammans med ett 30-tal andra aktörer inom transportnäring, drivmedelsbransch, fordonstillverkare, jordbruk, miljöorganisationer med flera EU:s konkurrenskommissionär Margrethe Vestager.
Deras krav är till och med en långsiktig skattebefrielse för alla hållbara biodrivmedel. De menar att detta är en förutsättning för att transportsektorn i Sverige ska kunna nå sina högt uppsatta klimatmål. Jag kan inte annat än att hålla med.
I sin uppvaktning framhåller man att en ökad elektrifiering är en viktig del av lösningen, men att mycket mer måste till. ”I hela EU svarar el idag endast för 0,01 procent av den energi som används för vägtransporter medan hållbara biodrivmedel står för 5,6 procent och fossila drivmedel för 94,4 procent.”
De högre priserna på HVO stimulerar inte direkt till att köra på hållbara biodrivmedel. Man behöver inte vara ett geni för att räkna ut att i sin strävan att överleva är risken stor att allt fler företag kommer låta sina lastbilar och bussar återgå till att köra på diesel.
Men det är inte bara vi inom transportsektorn som är beroende av skattebefrielser på biodrivmedel. Jag tycker även att andra näringsidkare som är beroende av drivmedel bör inkluderas.
Ta till exempel den bonden, som jag nyligen såg i en film på Youtube, och som de senaste åren gjort allt hon kan för att driva sin verksamhet så hållbart som möjligt. Hon hade övergått till HVO i allt men eftersom priserna skenat tvingas hon nu återgå till diesel för att verksamheten inte ska gå under.
Vem kan klandra henne?
Thomas Ström, vd, NTEX