En buss kolliderade med en man på elsparkcykel. Den polis som kom till platsen för att utreda det hela gav bussföraren skulden till olyckan och kallade det för vårdslöshet i trafik. Dagen efter var polisens presstjänst tvungen att gå ut och förklara att det var fel och att polisen inte hade full koll på regelverket.
Trafiken är ett komplicerat samarbete där välutbildade trafikanter som buss-, lastbils- och taxichaufförer ska samverka med outbildade fotgängar och cyklister. Mitt i detta tuffa samarbete har vi bilister, mopedister, mc-åkare med flera. Nu dessutom elsparkcykelåkare.
Vid olyckstillfället kördes elsparkcykeln på ett övergångsställe där den enligt regelverket ska ledas över. Den får överhuvudtaget inte köras på ett övergångsställe. Reglerna när det gäller detta är extremt svåröverskådliga. Vi har övergångsställe, där fordonsförare på vägen har väjningsplikt gentemot fotgängare, vilket cyklister blir om de stiger av och leder cykeln. Vi har cykelpassage där cyklisten har väjningsplikt mot fordon på vägen som passagen korsar. Vi har dessutom cykelöverfart där fordonen på vägen har väjningsplikt gentemot cykel och elsparkcykel samt moped klass 2. Inte mot moped klass 1 som inte ska köras på en cykelöverfart.
Om ett fordon körs parallellt med en cykelbana och föraren svänger höger har vederbörande väjningsplikt mot fordon som körs på cykelbanan som korsas. Att svänga ut ur en rondell förklaras samtidigt av Transportstyrelsen som jämförbart med att svänga höger in på en annan väg, men här har inte det svängande fordonet väjningsplikt mot fordonet på cykelbanan om passagen inte är utmärkt som cykelöverfart.
Det är med andra ord lätt att förstå att även en polis kan har svårt att tolka trafikreglerna, så frågan är vad som är det största problemet. Är det att reglerna är snåriga eller att polisen inte är tillräckligt välutbildade?
För att skapa någon form av ordning har vi trafikregler, skapade av politiker i riksdagens utskott och tjänstemän i Transportstyrelsen. Till stor del baserade på trafikforskares slutsatser efter att studerat trafikbeteende. Slutligen har vi en myndighet som har till uppgift att se till att vi följer trafikreglerna, polisen.
Naturligtvis blir det konflikter och tolkningsproblematik. Inte ens Transportstyrelsen har klara besked i alla frågor. Det kan handla om dubbdäcksregler, turbinrondeller eller vem som egentligen har företräde när en bil ska ut ur en rondell och det finns en markering för cykelpassage där en cyklist passerar utfarten.
Vid olyckstillfället kördes elsparkcykeln på ett övergångsställe där den enligt regelverket ska ledas över. Den får överhuvudtaget inte köras på ett övergångsställe.
Reglerna när det gäller detta är extremt svåröverskådliga. Vi har övergångsställe, där fordonsförare på vägen har väjningsplikt gentemot fotgängare, vilket cyklister blir om de stiger av och leder cykeln. Vi har cykelpassage där cyklisten har väjningsplikt mot fordon på vägen som passagen korsar. Vi har dessutom cykelöverfart där fordonen på vägen har väjningsplikt gentemot cykel och elsparkcykel samt moped klass 2. Inte mot moped klass 1 som inte ska köras på en cykelöverfart.
Om ett fordon körs parallellt med en cykelbana och föraren svänger höger har vederbörande väjningsplikt mot fordon som körs på cykelbanan som korsas. Att svänga ut ur en rondell förklaras av Transportstyrelsen som jämförbart med att svänga höger in på en annan väg, men här har inte det svängande fordonet väjningsplikt mot fordonet på cykelbanan om passagen inte är utmärkt som cykelöverfart.
Det är med andra ord lätt att förstå att även en polis kan har svårt att tolka trafikreglerna, så frågan är vad som är det största problemet. Är det att reglerna är snåriga eller att polisen inte är tillräckligt välutbildade?
Även om den här händelsen sätter fokus på problematiken är den långt ifrån unik. Jag har själv varit med om både poliser som påstår saker som inte stämmer med reglerna och en cyklist som cyklade in i sidan på bilen när jag passerade ett övergångsställe.
Stefan Nilsson
Tankesmedjantrafik