De reduktionsnivåer som den gamla regeringen och riksdagen beslutade om, var baserade på bristfälliga konsekvensanalyser från Energimyndigheten och var anpassade efter den gamla regeringens viljeinriktning. Denna granskning visar att det finns stora risker med att förlita sig på reduktionsplikten för att uppnå Sveriges klimatpolitiska mål.

Reduktionsplikten belastar inte direkt statens budget utan kostnaden läggs på den som tankar sitt fordon eftersom biodrivmedel kostar mer än sin fossila motsvarighet. Detta är en stor kostnadsökning i förhållande till den klimatnytta i form av minskade utsläpp som reduktionsplikten ger upphov till.

Samtidigt ska reduktionsplikten inte ge upphov till betydande negativa konsekvenser jämfört med andra sätt att minska utsläppen. Då en stor del av de biodrivmedel som används inom reduktionsplikten importeras innebär detta att det även behöver säkerställas att de importerade biodrivmedlen inte produceras på ett sådant sätt att utsläppen ökar, eller att det ger andra negativa miljöeffekter, i andra länder.

Reduktionsplikten har hittills drivit upp priset på diesel i Sverige mer än vad som var förväntat vid införandet. Prisökningen medför också ökad risk för att utsläppsreduktion uteblir, då det helt enkelt blir för dyrt att tanka.

Det framgår även att biodrivmedels klimatpåverkan kan skilja sig betydligt beroende på hur den producerats och att produktionen av biodrivmedel även kan leda till andra negativa miljöeffekter. Att öka inblandningen av biobränslen kan därför medföra negativa effekter på till exempel matproduktion, nettoupptag av koldioxid i skog och mark och biologisk mångfald.

Jörgen Nilsson
Kristdemokraterna Laholm, Gruppledare