Romina Pourmokhtari fortsätter; På COP28 är Sverige en stark röst för ökade ambitioner i det globala klimatarbetet. Vi är ett land som ligger i framkant och redan har kommit långt i vår klimatomställning, både i en internationell kontext och i jämförelse med andra EU-länder.
En helt central anledning till att Sverige är en respekterad röst som andra länder ser upp till, är att vi sedan år 1990 har minskat våra utsläpp med 37 procent samtidigt som vår tillväxt har ökat med 92 procent under samma period.
Men, man är inte ett föredöme om ingen annan tar efter.
Vårt sätt att genomföra klimatomställningen på visar resten av världen att det går att ställa om och kraftigt minska utsläppen, samtidigt som ekonomin och välståndet i landet växer. Det är precis det som banar väg för att få stora utvecklingsländer som Indien, Indonesien, Nigeria och Brasilien att vilja och våga investera i klimatomställningen.
I de pågående förhandlingarna driver Sverige på för en ökad ambitionsnivå i den globala klimatomställningen. Vi vill att ländernas så kallade ”climate actions plans” ska omfatta hela ekonomin, alla växthusgaser och skärpta mål för utsläppsminskningar.
Vi prioriterar också frågan om en snabb och effektiv utfasning av alla fossila bränslen i världen. För att radikalt minska utsläppen, krävs en radikal omställning från fossilt till fossilfritt. Många länder i världen behöver bryta sitt fossilberoende. Även här är Sverige, med en drygt 98 procent fossilfri elproduktion, ett land som redan ligger i framkant tack vare vår vattenkraft, kärnkraft och vindkraft, medan andra europeiska länder fortsätter att bränna kol och gas.
Inför COP28 har många personer som inte gillar regeringens omläggning av klimatpolitiken försökt sätta en bild av att Sveriges position som ett ledande föredöme i världen på klimatområdet skulle ha gått förlorad. En del har menat att regeringens åtgärder för sänkta bränslepriser försämrar Sverigebilden globalt.
Det är sorgligt att oppositionella röster valt att sprida en negativ bild av Sveriges klimatarbete internationellt bara för att man inte sympatiserar med den sittande regeringen.
Utöver de faktorer jag har nämnt här ovan, som är betydligt mer centrala för hur resten av världen ser på Sveriges framgångsrika klimatomställning, kan jag stilla deras oro med några ytterligare sakuppgifter.
Sveriges nivå på reduktionsplikten är en väldigt närvarande fråga i den nationella debatten, men en högst frånvarande fråga i den internationella kontexten. På internationella klimattoppmöten är intresset för den svenska reduktionsplikten minst sagt obefintligt och Sverige sticker fortfarande kraftigt ut i jämförelse med andra industriländer som fortfarande bränner kol, gas och olja, som inte har fungerande system för återvinning, som skövlar och smutsar ned sin natur och som står för en stor andel av jordens totala utsläpp.
Här bör man i sammanhanget också komma ihåg att många av de länder som jag träffar på COP28 inte har någon reduktionsplikt över huvud taget.
Regeringen har nu samlat samtliga partier i Sveriges riksdag bakom Sveriges klimatmål om nettonollutsläpp senast år 2045. Ett klimatmål som är mer ambitiöst än EU:s klimatmål om nettonollutsläpp senast år 2050 och de globala klimatmål som diskuteras här på COP28.
På COP28 förhandlar EU-länderna med en gemensam röst gentemot andra delar av världen. Genom EU har Sverige en stark förhandlingsposition som vi kommer att använda för att betona att det är bråttom, att vi behöver öka farten och höja ambitionsnivån i den globala klimatomställningen.
Många länder kommer att vilja fokusera på hur man skalar upp lösningarna och ökar takten – och de frågar oss om hur vi har minskat utsläppen kraftigt i en ekonomi som samtidigt växer.
Det är så Sverige kan fortsätta vara ett sant föredöme som andra länder på allvar följer efter.