Det som turisten glömmer bort är att dessa bensinmackar många gånger utgör en central del av den lokala bygdens service i form av ombud för apotek, systembolag, post samt utgör lanthandel och lokal mötespunkt. Inte heller bör glömmas att bensinmackarna är en viktig del i Sveriges krigsberedskap – utan drivmedel stannar det mesta som rullar på hjul.
Att antalet bensinmackar minskar kraftigt är inte bara en betraktelse utan ett faktum, enligt statistik från branschorganisationer. För 50 år sedan fanns över 6 700 bensinmackar i Sverige. Det gick cirka 370 bilar på varje bensinmack. Förra året fanns 2 615 registrerade bensinmackar och serviceställen samtidigt som antalet bilar kraftigt ökat i Sverige, vilket gav cirka 1 900 bilar per mack.
Enligt organisationen Sveriges Servicestationer kommer det under de närmaste 10 åren vara cirka 1 000 bensinstationer och serviceställen som är nedläggningshotade, vilket är en utveckling som måste brytas.
Det finns givetvis flera åtgärder som behöver vidtas. En sådan åtgärd är att se över onödigt regelkrångel, vilket skulle gynna mackägarna. Enligt Svenskt Näringsliv uppgår kostnaden för regelkrånglet för företag till minst 200 miljarder kronor årligen, vilket påverkar konkurrenskraften och medför att svenska företag blir mindre lönsamma. Samtidigt upplever mer än varannan företagare att reglerna är krångligare och svårare att förutse än tidigare. Vi och regeringen har därför beslutat att införa ett nytt Förenklingsråd som bland annat ska föreslå hur befintliga svenska regelverk kan förenklas och lämna förslag på andra förenklingsåtgärder som ska göra det lättare för företag att följa regelverken.
En annan åtgärd är att stärka turism- och besöksnäringen. Detta skulle också motverka ett ensidigt och sårbart näringsliv på landsbygden genom att tillskapa arbeten inom en mer differentierad arbetsmarknad. En grundförutsättning för att detta ska vara möjligt är dock att goda förutsättningar till rörlighet för människor och gods säkerställs. Till detta hör naturligtvis att det ska vara möjligt att tanka eller ladda bilen på landsbygden och inte enbart i storstäderna. Likväl som att det måste finnas en väl utbyggd och underhållen infrastruktur.
En annan viktig insats borde vara att skrota den så kallade ”pumplagen”. Formellt heter ”pumplagen” Lag om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel och infördes 2005 av den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Innebörden av lagen var att tvinga den som driver bensinmack/serviceställe och säljer mer än en viss mängd bränsle att tillhandahålla förnybart drivmedel. Det intressanta är att den dåvarande socialdemokratiska regeringen uppenbart inte såg elektricitet som förnybart. I andra paragrafen i ”pumplagen” avses med förnybart drivmedel – ”Drivmedel, med undantag för elektricitet, som är avsett för transportändamål…”. Formuleringen innebär sålunda att elektricitet inte räknas som ett förnybart drivmedel enligt Socialdemokraterna.
För oss Sverigedemokrater, som driver på utvecklingen av el- och laddhybridbilar, framstår denna kvarleva från Socialdemokraterna som obegriplig. Denna del måste givetvis ändras, vilket vi kommer att ta upp med regeringen. Frågan är hur Socialdemokraterna och Magdalena Andersson avser att göra då hon och hennes vänsterkamrater vill återställa reduktionsplikten d v s inblandning av förnybart drivmedel i diesel och bensin, vilket återigen kommer att leda till skenande drivmedelspriser och påskynda den ”mackdöd” som vi nu ser breder ut sig över landet?
Tobias Andersson (SD)
Ordförande Näringsutskottet
Riksdagsledamot
Thomas Morell (SD)
Vice ordförande Trafikutskottet
Riksdagsledamot