Klofs!

Jag beställer stekt fisk med kokt potatis och remouladsås ? en maträtt som kan smaka himmelskt om den är rätt tillagad. Kvinnan i kassan lägger upp tre vattenskadade, maskinskrubbade potatisar, något som en gång har varit en fiskfilé och sen, (klofs!) dränks såväl potatis som fisk under en mindre sjö av fabrikstillverkad remouladsås. ?75 kronor?, muttrar kvinnan. Detta är för övrigt det första hon säger ? ett hej sitter inte naturligt här.

Ångest

Jag betalar, äter och mår illa resten av vägen hem. Känner ångestvibbar komma krypande längs ryggraden ? en svettig känsla av att vara förgiftad. Då kommer jag att tänka på en trafiksäkerhetskampanj som franska myndigheter körde mot lastbilsförare för tio år sen eller så. Man hade märkt att många olyckor med tung trafik inträffade efter lunch. ?Det måste bero på att förarna blir trötta och ouppmärksamma av den feta lunchmaten? tänkte de och startade kampanj.

Bojkotta dem

Stortavlor längs vägarna klistrades upp med bilder på en traditionell fransk förarlunch: flottiga pommes frites, feta köttfärsbiffar och en halv karaff rödvin. Med ett rött kryss över hela bilden. Sen en bild på den nya, rätta lunchen: fräsch sallad, bröd och en halv karaff rödvin. Så skulle en trafiksäker lunch se ut! Vad vi i Sverige ansåg om lunchdrycken är uppenbart. Efter upplevelsen igår har jag också en bestämd teori om varför många olyckor inträffar efter luncher av den förstnämnda typen: tanken på fler likadana luncher driver allehanda trafikanter till desperata handlingar. Sensmoralen kan sammanfattas i tre punkter:
– Ät inte på sunkiga vägkrogar
– Starta en motståndsrörelse mot äcklig vägkrogsmat
– Om du misslyckas med båda ovanstående punkter: dränk ändå inte dina sorger med rödvin om du ska fortsätta färden

Lasse Holm
Verksamhetschef QIII

?som för övrigt hoppas att Smålandsrasta, som nu satsar även på säkerhetsparkering och friskvårdsanläggning, håller vad de lovar beträffande vällagad husmanskost