Du är vad du kör

Kompisen har köpt en sprillans ny bil: en BMW. Han förevisar den stolt i samband med en grillfest. Vi är ett antal manliga individer som står och dräglar över det tunga, glänsande och grymt snygga fordonet. Jag fäller några uppskattande kommentarer men inombords kokar avundsjukan. I högsta grad ovänliga tankar om kompisen, hans förmodade lön och den allmänna orättvisan i världen korsar mitt huvud.

Just den BMW:n står överst på min önskelista. Sen tänker jag att det är ganska underligt att jag överhuvudtaget har en bilönskelista. Att jag ofta ägnar mig åt att rangordna olika bilmärken som jag ändå inte har råd med. Att det känns viktigt att veta exakt vilket märke, modell och motorkapacitet jag skulle köpa om jag kunde. Jag som annars inte är särskilt status- eller prylintresserad.

Bilar väcker känslor

Samma sak med de flesta killar jag känner ? alla vet exakt vilken bil de helst vill ha och det händer att vi nästan blir osams om vilken Porsche som är bäst. Varför har just bilar den effekten på oss? De är i och för sig dyra, men till exempel hus är ännu dyrare.
Hus borde ha större inverkan på våra liv. Men jag har aldrig hört någon rangordna eller ens kommentera olika hus. Inte heller har jag känt det där hugget av avundsjuka när någon jag känner har köpt nytt hus. Bilar väcker helt enkelt känslor som nästan inget annat. Det måste bero på att vi ser bilen som en del av vår personlighet. En förlängning, kanske inte så mycket av en särskild kroppsdel, som av hela vårt jag.

Petar näsan

De flesta tror att de är osynliga i bilen, därför kan man se annars väluppfostrade personer som i bilar petar näsan, studerar eventuell spenat mellan tänderna i backspegeln eller låtsas vara Elvis med bilstereon på högsta volym. Vi känner oss också trygga i bilen, därför kan man se annars timida familjefäder sträcka upp fingrar, knytnävar och vråla svordomar mot andra trafikanter. Bilen är vårt skal mot världen. Därför måste den vara cool, snygg och leverera den bild vi vill ge av oss själva.
Allt det här tänker jag där på grillfesten, med mina drömmars BMW framför ögonen. Jag säger till mig själv att jag är en mognare, tryggare och mer utvecklad person än kompisen, som uppenbarligen behöver en BMW för att känna sig som en man. Och vet ni vad? Det hjälper inte ett dugg.

Lasse Holm
Verksamhetschef QIII

?som för övrigt helst går, cyklar eller åker tunnelbana men ibland glider omkring i en liten bränslesnål svart Fiat samtidigt som han låtsas att det är en Ferrari….