Höjda böter räcker inte

Den omedelbara effekten av de kraftiga böteshöjningarna för bland annat hastighetsöverträdelse den 1 oktober 2006 var hastighetsdämpande. Flera andra åtgärder, inte minst fartkamerorna längs alltfler vägsträckor har positivt bidragit till sänkta hastigheter och därigenom till en bättre trafiksäkerhet. Även på motorvägarna, som ju saknar kameror, märkte jag själv en minskning av antalet flagranta hastighetsbrott i tiden omedelbart efter den 1 oktober 2006. Men nu är det uppenbart att effekten ebbat ut. Jag har märkt det själv under mina många färder på E4 och E6. Och det är både personbilar och tung trafik bland syndarna.

Hög fart är en starkt bidragande orsak till trafikolyckor med dödlig utgång. Många ungdomar dödas i trafiken. Effekten av att ständigt bli omkörd för den som håller lagstadgad hastighet blir lätt ett resonemang om att ”varför ska bara jag hålla hastigheten, när alla andra så tydligt struntar i det?”. Den negativa spridningseffekten av hög fart är särskilt påtaglig bland de yngre i trafiken.

Om du tänker dig att du som laglydig medborgare skulle handla matvaror på en stormarknad, där du runt om dig såg att praktiskt taget varenda kund stoppade på sig varor i kläder och i medhavda tjuvväskor i syfte att kunna passera kassan och där bara betala för en del av varorna, hur skulle du känna dig då? Samtidigt förutsätter vi att kontrollen och upptäcktsrisken på stormarknaden är mycket liten. Skulle du då ihärdigt kunna framhärda i att göra rätt för dig samtidigt som du skulle acceptera att ”alla andra” inte gjorde det utan i stället stal merparten av sina varor? Naturligtvis inte. Du ringer sannolikt direkt polisen eller uppmärksammar någon personal på vad som händer.

Enligt min mening är det oacceptabelt att stillatigande låta framfarten på motorvägarna hållas som den är idag. Den negativa spridningseffekt som uppkommer, när hänsynslösa bilförare susar förbi i flagrant för höga hastigheter, är påfallande. Även den tunga trafiken måste anpassa sin hastighet så att den ryms inom vad som är lagligen tillåtet.

Upptäcktsrisken och besvären måste öka för dem som kör för fort på motorväg. Det går inte längre att hävda att motorvägarna är våra säkraste vägar och att olycksrisken där är särskilt låg, anser jag. Nollvisionen och trafiksäkerheten i stort bygger på respekt för såväl nykterhet vid ratten som hastigheterna och för samtliga andra trafiknormer. Den sociala acceptansen för hastighetsbrott måste brytas. Du kan inte – vilket är positivt – räkna med att bli accepterad om du kommer för sent till en middagsbjudning och försöker ursäkta dig med att du tog dig ett par järn innan du körde och hade otur eftersom polisen hade en nykterhetskontroll längs vägen, som ledde till att du åkte dit för en rattfylla och detta tog lite tid. Men sätt in hastighetsbrottet i exemplet i stället och du kan idag mycket väl i de flesta kretsar få både acceptans och uppskattning för din manliga framfart i syfte att komma i tid till middagen.

Jag tror på fartkameror även längs motorvägarna i kombination med en mer frekvent poliskontroll och ännu högre bötesstraff för de flagranta brotten. Därigenom blir det jobbigare och mer riskfyllt för de hänsynslösa fartbrottslingarna. Och rimligen borde vi börja ringa till polisen när vi ser ett flagrant hastighetsbrott i vår närhet. Som ett positivt spaningsuppslag för polisen. Praktiskt taget alla har ju tillgång till mobiltelefon. En sådan aktivitet borde uppmuntras av polisen! En alert polis som har en patrull i närheten kan ju agera. Och bör göra det också. En vaken och aktiv polis är en av grundförutsättningarna för att vi ska ha en chans att nå nollvisionen. En annan förutsättning är att vi överlag slutar acceptera hastighetsbrott och fördömer brottslingarna på samma sätt som vi fördömer rattfyllerister.

Sven-Erik Alhem

Om artikeln

Publicerad: 2007-05-23 00:00
Kategori: Krönika
Taggar: