Tänk dig 276 lik upplagda på ett bårhus

Många människor dör i trafiken varje år som en följd av att alltför många bilister är egoister och inte visar någon omtanke om andras väl eller ve. Eller i allt fall ägnar för lite omtanke om säkerheten för andra. Det gäller en mängd olika företeelser. Alkohol i kroppen under bilkörning. Utmattning och trötthet hos bilföraren. Tuff och hänsynslös framfart i största allmänhet. Många kör uppenbarligen för att komma ?fort fram och emellan, kosta vad det kosta vill?. Och det gäller också ? i hög grad ? hastigheten.

Just betydelsen av hög fart har länge nonchalerats. Den som åkt fast för hastighetsbrott har inte riskerat få någon allmän social förkastelsedom för sitt beteende. Tvärtom har hastighetsöverträdaren ofta kunnat skryta med att han haft otur och ?åkt dit?. Det finns också motorjournalister som envist hävdat att hastigheten inte har så stor betydelse och så har man pekat på många andra trafikfarliga beteenden, som polisen borde ägna sitt intresse åt.

Förtvivlade anhöriga

Nollvisionens mål om högst 270 dödade i trafiken under ett år känns tyvärr avlägsen. En bit in i augusti i år hade redan 276 människoliv spillts i trafiken. Och då bortses från alla tragiska svåra personskadefall. Tänk dig 276 lik upplagda på ett bårhus i en lång rad! Och ställ runt varje lik alla livslångt sörjande, alltjämt levande människor, som i sin sorg är förtvivlade över att respekten för liv i trafiken inte varit högre.
Jag har länge hävdat att respekten för hastighetsgränserna måste bli högre. Och den allmänt liberala och närmast tillåtande synen vad gäller att ligga åtminstone något över den hastighet normsystemet tillåter måste ändras. Uppfattningen att hastigheten inte spelar så stor roll för trafiksäkerheten är felaktig. Det har senast trafikforskaren vid Folksam Helena Stigson bekräftat, när hon på Aftonbladets uppdrag undersökt hastighetens betydelse vid de dödsolyckor som hittills inträffat under året. Helena Stigson konstaterar att närmare sjuttio procent av de trafikdödade förmodligen skulle ha klarat sig om hastigheten varit lägre. Och så föreslår hon antingen bättre vägar eller lägre hastighetsgränser på många av våra befintliga vägar.

Collins gränsdragning

Det är nog bra men det förutsätter också att lojaliteten att följa hastighetsgränserna förbättras avsevärt. Och att upptäcktsrisken ökar. Liksom att vi alla inte längre ställer upp på att lyssna till dravel som skrythistorier om fartkörningar eller till invändningar som: ?har inte polisen annat att syssla med än att jag Svensson för fortkörning?.
Och här känns det mer oroligt, tycker jag. I samma Aftonbladet som rapporterar om Helena Stigsons trafikforskning riktar tidningens trafikredaktör Robert Collin följande uppmaning till Vägverket: ?Sluta jaga oss vanliga Svenssons?. Samtidigt ska jag objektivt tillägga att Collin vill ha stark fokusering på riktigt flagranta trafikbusar och det är självfallet bra. Men just inställningen att det är OK att köra lite för fort, bidrar till en form av social acceptans för de inte alltför allvarliga hastighetsbrotten. Och med en sådan inställning blir det upp till oss bilförare själva att bestämma normerna och inte lagstiftaren. Det är svårt att tänka sig en motsvarande uppmaning vad gäller de mindre allvarliga fallen av snatteri. ?Sluta jag oss som snattar för under 70 kronor! Låt polisen ägna sina krafter åt de riktiga tjuvarna i stället!? Det tror jag inte Robert Collin eller någon annan trafikredaktör skulle vilja gå ut med.

Samma respekt bör vi förmedla vad gäller all lagstiftning. Annars har vi ingen chans att öka förståelsen för hastighetens betydelse när det gäller att få färre döda i trafiken.

Sven-Erik Alhem