Vi får bita i det sura äpplet

Välkomna till årets sista krönika där jag tänker återknyta till artikeln om olaga cabotagetrafik i Proffs nummer 11-2007. Tanken att begära överprövning är god. Men - om det inte finns ny övertygande bevisning är jag övertygad om att det inte blir någon ny öppning av förundersökningen.

Åklagarna styrs av en regel som jag tycker är bra. Går det inte, med tanke på bevisläget, att förvänta sig en fällande dom ska åtal inte väckas. Alltså ska åklagaren bestämma sig för att lägga ner förundersökningen, vilket har skett. Min personliga uppfattning är att åklagaren har tagit stor hänsyn till att EU:s regelverk och tolkningar av det är minst sagt svåra och otydliga. Det är inte en svensk eller andra länders egna tolkningar som gäller. Långt därifrån. Det är av avgörande betydelse att samtliga EU-länder finner en lösning och ger klara direktiv hur regelverket ska tillämpas. Och frågorna är många. Hur ofta? Hur länge? Med vilka fordon? När vi får ett facit på dessa frågor kan vi med säkerhet driva det vidare med möjlighet att få utredningen att leda till att en åklagare kan driva fallet vidare med en rimlig bedömning för en fällande dom i en domstol. Innan vi har nått dit är jag rädd för att vi poliser, åklagare och åkerinäringen får ?bita i det sura äpplet?, och finna oss i nedlagda förundersökningar. Hur länge det blir är mer en politisk än en polisiär eller åklagarfråga.

Så nu till nästa fråga?

Är det tillåtet att öppna färdskrivaren för att kontrollera körtid och skyldighet att ta ut rast? Nu vet jag självklart att det finns två olika ?skolor? om detta. Men jag kommer envist och övertygat hävda att förordningen 3821 bara reglerar när det är tillåtet att ta ur bladet ur färdskrivaren. Att det skulle vara förbjudet att öppna färdskrivaren finns icke med en enda mening eller bokstav beskrivet i förordningen. Jag hävdar som tidigare att det är förordningens text som gäller, och inget annat. Det som är annat är enligt mitt förmenande, tjänstemanna- (Vägverket) och polisiära tolkningar. Jag tycker att tolkningen ska hamna hos minst en tingsrätt, gärna hovrätt, för ett vägledande besked. För det är just domstolar som ska tolka lagar, inte tjänstemän och poliser.

Som jag skrev i ingressen, det här är årets sista krönika så därför och till sist, men framförallt, vill jag tillönska er alla som läser min krönika en GOD JUL i närhet och värme med familj och vänner och ett GOTT NYTT ÅR. Väl mött nästa år.

Lasta och kör med omdöme
Stene

Om artikeln

Publicerad: 2007-12-20 00:00
Kategori: Krönika
Taggar: