Jag vill ge beröm åt Svea hovrätt och Norrtälje tingsrätt för hur de dömt i ett mål som gällde just en yrkesförare som druckit alkohol i stora mängder och likväl kört sitt 17 meter långa fordon.
Saken gällde en yrkesförare som körde för ett åkeri i Estland. Föraren kom med färja till hamnen i Kapellskär. Vid avfarten från färjan var han så full att han körde fel och därför uppmärksammades av personal i hamnen och stoppades. Polis tillkallades. Det upptäcktes att han sluddrade, tog snedsteg och överhuvudtaget hade svårt att hålla balansen. Föraren kunde heller inte göra någon mätbar utandning och alkoholutandningsprov var inte möjligt att ta. Det fick bli blodprovstagning i stället. Han hade extremt hög alkoholkoncentration i blodet, 3,45 promille.
Jag skulle ju bara…
Föraren försökte slingra sig genom att hävda att han druckit bara lite alkohol på färjan men tagit tabletter mot förkylning. Därtill påstod han – känner ni igen det kanske? – att han bara skulle köra en helt kort sträcka för att där vila ut.
Hans förklaringar gick inte hem vare sig i Norrtälje tingsrätt eller senare i Svea hovrätt. Domstolarna var benhårda mot honom och dömde honom till sex månaders fängelse. Det är efter svenska förhållanden en rejäl påföljd även om jag personligen tycker att straffvärdet är ännu högre.
Ingen av domstolsinstanserna tog någon hänsyn till vad föraren sökte freda sig med, nämligen att han bara skulle köra en helt kort sträcka och sedan vila.
Tingsrätten uttalade bland annat följande:
Det rör sig emellertid om en extremt hög alkoholkoncentration i blodet och om körning med en tung lastbil, två faktorer som var för sig motiverar ett högre straff än det fängelsestraff på en månad, som utgör utgångspunkten för straffmätningen vid grovt rattfylleri. Redan ombord på båten och i hamnen har den höggradigt berusade (mannens) körning med det stora och tunga fordonet inneburit en påtaglig fara för andra människors säkerhet till liv och lem, och hade han fortsatt färden ut på Europaväg 18 hade följderna kunnat bli katastrofala. – – – –
Det är mer regel än undantag att den ökande mängd förare (alltför ofta yrkesförare), som ertappas rattfulla vid avåkning av färjorna i Kapellskär uppger att de inte skulle fortsätta färden utan – oavsett väderlek och årstid – tänkte stanna med sitt fordon på den ödsliga parkeringsplatsen i hamnen. Tingsrätten är allmänt sett skeptisk till den invändningen. Det är inte särskilt troligt att den som nyss visat sin omdömeslöshet genom att köra sitt fordon av båten och genom hamnområdet i berusat tillstånd plötsligt kommer på bättre tankar och avstår från vidare körning. Troligare är det att han med sitt av berusning grumlade omdöme fortsätter att chansa och kör vidare från hamnen med dess begränsade utbud av service och komfort. Hamnen är normalt inte ett ställe där man stannar utan en plats som man passerar.
Att (den tilltalade) med sin nästan osannolikt höga promille skulle ha haft vett att handla så som han nu i efterhand säger att han tänkte göra finner tingsrätten så föga troligt att det kan lämnas utan avseende. Och under alla omständigheter är risken för en fortsatt körning och faran som oskyldiga medtrafikanter då kan utsättas för så stor att straffmätningen trots den korta faktiska körsträckan bör ske med utgångspunkt från de faror som hade varit förenade med en fortsatt färd.
Berömvärda domskäl!
All heder åt Norrtälje tingsrätt! Och som jag nämnde: även Svea hovrätt får mitt hedersomnämnande för att man fastställt domen på sex månaders fängelse och inte fallit undan för den tilltalades invändningar om att han bara skulle köra en kort sträcka.
Följande citeras från hovrättens utmärkta domskäl:
Redan genom den korta faktiska färden har en ytterst påtaglig fara för såväl honom själv som hans medtrafikanter uppkommit. Den tilltänkta långa resan utgör ytterligare en försvårande omständighet och det finns all anledning att beakta de risker som den skulle ha medfört. Det förhållandet att (den tilltalade) såvitt känt inte tidigare straffats för trafikonykterhetsbrott bör därför inte föranleda att straffmätningen stannar vid normalpåföljden någon eller några månaders fängelse. Hovrätten delar tingsrättens bedömning och finner att fängelsestraffets längd är riktigt utmätt.
Sven-Erik Alhem
www.svenerikalhem.se