En gripande historia

Det är inte bara om man är polis som man har rätt att gripa en misstänkt brottsling. Det kan faktiskt var och en av oss göra under förutsättning att det gäller ett brott som kan föranleda fängelse och gripandet sker - som det heter - på bar gärning eller flyende fot. Det vill säga att vi griper en misstänkt som framför ögonen på oss gör sig skyldig till exempelvis ett snatteri eller som - efter att ha utfört gärningen - söker undkomma. Inom juridiken kallas detta "envarsgripande".

Det gäller också att agera med proportionerlig våldsanvändning. Absolut inte mer våld än vad som är rimligt med hänsyn till den sammantagna situationen. Och efter gripandet måste den misstänkte skyndsamt lämnas över till närmaste polisman. Det låter som om man borde springa ut på gatorna intill för att se om det möjligen där syns någon fotpatrullerande polis. Chansen är dessvärre liten. Därför är det säkrast att ringa till polisen och rapportera i stället.

Grip med förstånd

Bara för att lagen ger oss rätten att gripa bovar är det emellertid oftast inte tillrådligt att utnyttja rätten. Tvärtom är det säkrast att låta bli och hellre kontakta polisen eller någon butiksanställd och berätta om iakttagelserna. Risken är annars uppenbar att det kan sluta illa.
Envarsgripandet tillämpas också av butikskontrollanter när de griper snattare. Butikskontrollanten måste vara försiktig och inte transportera iväg den gripne, om denne inte själv önskar det, i avvaktan på att polis ska komma på plats. Av ett rättsfall från Hovrätten för Västra Sverige i oktober 2008 kan vi lära oss att det är att gå för långt som butikskontrollant att efter gripandet med våld dra iväg med snattaren cirka 50 meter till ett kontorsrum (”griprummet”) och där placera den gripne på en toalett. Allt under förutsättning att den som grips inte själv vill komma in i värmen och kanske få chansen att gå på toaletten! Det kan ju vara nödvändigt efter all stress och väl förenligt med den gripnes både önskan och behov. Kanske kan denne rent av hinna snygga till sig lite inför det förestående mötet med polisen. Vad vet jag. Men butikskontrollanten måste fråga först!

Gör så här

Ett förslag: ”Skulle det möjligen vara förenligt med ert intresse att följa med in i värmen och där besöka en bekvämlighetsinrättning i avbidan på mötet med farbror polisen? I händelse av att ni bejakar denna frågeställning är det bara att följa med oss utan att göra något motstånd. Så ska allt gå så bra så bra. Är ni riktigt samarbetsvillig kan vi bjuda på en kopp kaffe medan vi väntar.” Och för att skapa en tydlig dokumentation, som alltid är bra att ha om åklagare eller domstol sätter i fråga vad som hänt, är det utmärkt med en påslagen bandspelare, lättast genom ljudupptagning via mobilen.
Ty annars kan det gå som det gick i målet som avdömdes i Hovrätten för Västra Sverige. Där konstaterade hovrätten: ”Som tingsrätten kommit fram till får det anses gå utöver den rätt som tillkommer envar enligt bestämmelsen i 24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken att mot den gripnes vilja och med våld föra denne en så lång sträcka som det här varit fråga om till ett kontorsutrymme och där placera den gripne på en toalett.”
Det finns onekligen ett och annat att tänka på som butikskontrollant. Det är inte bra att gå direkt till toan.

Sven-Erik Alhem
www.svenerikalhem.se

Om artikeln

Publicerad: 2009-03-27 00:00
Kategori: Krönika
Taggar: