Men kravet på att inte köra när man är trött och kanske rent av sömning är det sämre beställt med. Samhällslojaliteten sviker ofta. Åtskilliga trafikolyckor har sannolikt som bidragande orsak uttröttning. Privatbilisterna kollas för övrigt inte. Det är mycket som brister vad gäller tillsynen av privatbilister. Den grundläggande bristen gäller naturligtvis den generella kompetensen. En gång körkortsinnehavare = alltid körkortsinnehavare om du inte gör bort dig alldeles genom brott eller annan påtagligt dokumenterad olämplighet.
Kör- och vilotider
För yrkesförarna förhåller det sig annorlunda. Här finns en noggrann reglering av kör- och vilotiderna. Grunden är naturligtvis att vi ska kunna förlita oss på att det inte susar omkring extraarbetande chaufförer på vägarna som jobbar mer eller mindre dygnet runt för att dra in tillräckligt med pengar för sitt leverne. För chaufförer av lätta lastfordon samt taxichaufförer finns det en särskild förordning som innebär att föraren måste redovisa sin vilotid genom anteckningar i en personlig tidbok enligt särskilda föreskrifter. Dygnsvilan ska vara minst elva timmar under den 24-timmars period som kommer före varje tidpunkt när föraren jobbar med transporter.
För den tunga trafiken är reglerna tuffare. Det är lätt att förstå med tanke på den oerhörda skada som minsta felmanöver med ett sådant fordon kan medföra. Särreglerna gäller både för alla bussar och för alla andra fordon och fordonskombinationer som är tyngre än 3,5 ton.
Ofullkomliga färdskrivare
Fordonen har färdskrivare för att tekniskt kunna säkerställa att reglerna följs. Och det är här krånglet kan börja! Alla vet att byråkratiska bestämmelser i kombination med tekniskt ofullkomliga bedömningar är något annat än vanligt sunt bondförnuft. Vi förstår grundtanken att vila behövs. Men alla begriper inte när tekniken orättmätigt snuvar chauffören och registrerar felaktiga och orättvisa tider. Detta gäller i hög grad för förare som distribuerar varor med många stopp för leveranser. Vill det sig riktigt illa kan föraren tekniskt registreras för att ha kört i princip nära två timmar längre än han faktiskt gjort. Jag går här inte in på exakt hur det kan komma sig. Avsikten är bara att belysa den tekniska ofullkomligheten i mätutrustningen och påtala detta i debattform. Det är inte millimeterrättvisa som eftersträvas utan bara vanligt sunt förnuft som både förare och kontrollmyndigheter kan förstå och känna respekt för. Naturligtvis måste detsamma gälla domstolsbedömningen.
Danskt rättsfall
I Danmark finns ett rättsfall där en dansk domstol slagit fast att det visst finns ofullkomligheter vad gäller registreringen genom färdskrivare, när körningen avbryts och återupptas med många korta uppehåll. Det känns angeläget att vi får en ordning som ger oss trygghet och säkerhet i trafiken genom äkta vila mellan körningarna i stället för ett tekniskt ofulländat och krångligt system som innebär att man måste vara systemtekniker för att förstå hur det hela fungerar.
På samma sätt bör det vara med privatbilisterna. Utvilade förare är att lita på. ”Kaffeuppiggade” långkörare som ”bara har en liten bit kvar” till målet – kanske tjugo mil efter att mödosamt ha avverkat sextio – känns i högsta grad trafikfarliga. Liksom privatbilister som tagit körkort på sextiotalet men i princip inte kört sedan dess. Där bör kompetensen förbättras före avfärd. I god tid dessutom. Och egentligen borde det också ske en regelbunden kompetenskontroll.
Allt i trafiksäkerhetens intresse. Den äkta trafiksäkerheten och inte bara den formella och tekniska.
Sven-Erik Alhem
www.svenerikalhem.se