Hos farmor i Norrland, ”det är ju faktiskt bra att barnen får se även vår svenska natur och kultur”.
Hyrt hus på västkusten, ”så nära havet som hade helt otroligt kristallklart vatten”.
Hälsat på kompisar i Skåne, ”det är ju bara så charmigt med Skånelängor och riktiga åkrar”.
Åkt till Norge, ”underbara fjordar, kändes att man faktiskt inte var i Sverige”.
Slutligen hade de faktiskt varit hemma ett par dagar innan skolan började, erkände hon. Fast då hade de passat på att gå på Gröna Lund och att köpa nya kläder.
Nu när semestern var slut var mamman det också. Slut alltså.

Utvilad på hemmaplan

När den andra mamman äntligen fick en syl i vädret så berättade hon lite skamset att de bara hade varit hemma, med undantag för en utflykt till Skara sommarland. Man förstod att det fanns ekonomiska orsaker till bristen på resor.
Den första mamman anlägger ett falskt leende och säger, ”vad skönt att vara hemma, då får man ju verkligen vila upp sig”. Mamma två skiner upp lite och säger att hon faktiskt varit utarbetad och trött före semestern men att hon nu känner sig utvilad och glad. Dessutom har de varit och badat nästan varje dag.
Själv står jag där och känner igen mig. I mamma nummer två. Samma semesterhets varje år. Det känns som att alla barnens kompisar åker tre varv runt jorden på sommarlovet medan vi brukar komma iväg på en cykeltur, typ.
Jag får dåligt samvete fast det är precis som i den här berättelsen: vi brukar vara nöjda, utvilade och glada. Globetrottrarna är trötta och ser fram emot det relativa lugnet på jobbet. Och så är det ju mer miljövänligt att stanna hemma också. Eller surt sa räven?

Lasse Holm
Verksamhetschef QIII
…som för övrigt undrar om det är bäst att basta först och bada kallt sen eller om det ska vara tvärtom…