Likväl blev en del av oss bovar och banditer och slogs med både nävar och påkar. Några till och med använde skjutvapen. Andra åter blev manschettbrottslingar. En del klarade av att skrida över samhällsnormerna utan att åka fast. Nästan inte en enda av oss har klarat oss ”vita som snö” genom livet utan att ha begått något enda litet brott. Påstår vi det, ljuger vi antagligen.
Varför blir vi lagöverträdare? Ja, det finns många, till och med väldigt många, orsaker. Droger, olämpligt sällskap och dålig utbildning är några orsaker. Ilska, frustration och egoism är andra.
Saknar den gamla polisen
Också i trafiken märks ilskan och den egoistiska hänsynslösheten som farliga egenskaper. Nyligen såg jag föraren av en familjebil framför mig göra två galna omkörningar på väg 30 mellan Jönköping och Växjö. Med överskridande av heldragen linje och utan erforderlig sikt hade omkörningarna kunnat orsaka ond bråd död genom hastigt uppdykande mötande fordon.
Jag polisanmälde direkt händelsen per telefon. Men har inget större hopp om att den ska leda till utredning och lagföring. Den svenska rättsapparaten är nämligen inte särskilt väl fungerande när det gäller sådana anmälningar om trafikbrott. Hur allvarliga dessa än är. ”Inget har ju hänt, alltså” kanske det låter eller tänks, vad vet jag. Vad jag saknar den gamla och idoga trafikpolisen!
Trots att rättssäkerheten ständigt – ibland med större fog än annars – är ifrågasatt i Sverige, är det lätt att känna stolthet över vår rättordning när man tar del av en del av Europadomstolens domar avseende en del andra länder. Kanske lite styggt men likväl mänskligt.
Rättssäkerhetsprincip
Vad sägs om det här exemplet?
En man åtalades för inblandning i mord på sju unga vänsterextremister i ett land på ganska långt avstånd från Sverige. Vittnens uttalanden efter påstådd tortyr lades 19 år senare till grund för en fällande dom mot den åtalade mannen. Vittnena hördes alltså inte i domstolen trots påståendet om tortyr. Den åtalade mannen fick därför inte chansen att själv eller via försvarare ställa frågor till vittnena. Det är en mycket central rättssäkerhetsprincip att försvararen ska ha möjlighet att sätta i fråga vittnens uppgifter genom att ställa frågor till vittnena.
I sammanhanget kan jag tillägga att just detta ifrågasättande ofta uppfattas som mycket besvärande av svenska bevispersoner, när – som de uppfattar dem – obehagliga och ibland nedsättande frågor ställs till dem från försvararsidan under huvudförhandlingen.
Fel även i Sverige
För att återvända till målet, fann Europadomstolen att den tilltalade inte hade fått en rättvis rättegång och att det skett en kränkning av Europakonventionen.
En så illa tillgodosedd rättssäkerhet som i det återgivna fallet, kan jag inte ens föreställa mig att den skulle kunna inträffa i Sverige. Men vi ska för den sakens skull definitivt inte slå oss för bröstet i tron att vi är oöverträffliga och bäst i världen eller i alla fall i Europa. Det vore både farligt och direkt felaktigt.
Ty även i Sverige görs fel inom rättsapparaten. Det måste erkännas och – i förekommande fall – rättas till. Är det månne Thomas Quick-målen som kommer härnäst? Ett av dem ligger i alla fall i ”resningsröret” och fler torde komma efter.
Sven-Erik Alhem
www.svenerikalhem.se