När Skanska eller NCC bygger vägar är det oftast inga problem att ta sig förbi. Det bidrar till att man tar extra hänsyn till dem som arbetar på vägbygget. Man känner sig tacksam över att de gör vad de kan för att vi ska komma förbi med våra breda långa ekipage.
Men Svevia? De sätter upp en osynlig skylt vid deras vägbyggen där det står: ”Alla tunga fordon över 3,5 ton kan dra åt helvete”.

Kör med ormar?

Jag har ett typexempel. Kimstad och Skärblacka. Det finns två vägar till bruket i Skärblacka om man kommer från E4. Den mest naturliga vägen är den genom Kimstad.
Där har det pågått vägbygge om vartannat i över två års tid nu. Och de är inte färdiga än på länge. Och det har gått åt en hel del skärmar, positionsljus och däck under den här tiden.
Jag bävar för hur det ska gå i vinter på den här smala vägen när vi, som vi får göra idag, tvingas köra på yttersta asfaltkanten.
En del bilister har inte heller mycket kunskap om hur stor plats vi tar i de tillfälliga ”extrasvängarna” som de byggt förbi arbetsplatserna. Tror man kanske att det är ormar vi kör med?

Vill testa gränser

Nu gäller det inte bara vägbyggen utan även färdiga vägar som Svevia, eller gamla Vägverket, har byggt. Det vill säga hela Sveriges vägnät. Ta rondeller, chikaner, ”avsmalningar” och mötesfria vägar till exempel. Allt för att sänka hastigheten och minska miljöbelastningen.
Men funkar det? Uppnår man syftet? Ja, därom tvistar de lärde.
Min uppfattning är att det funkar ibland – men i många fall blir det en ”sporre”, där en del förare eggas att ”testa gränserna”.

Är Karin rätt person?

När man åker genom Kisa märker man att Miljöpartisten Karin Svensson Smith har fått lite för fria händer. Jag tänker på riksväg 23/34 mellan Kalmar och Linköping. I princip den enda vägen som förbinder orterna. Med andra ord en hyfsat hårt trafikerad väg.
Där har man smalnat av vägen för att bygga en nära på tre meter bred gång- och cykelbana. Det passar ju Karin bra som inte har något annat alternativ än att cykla eller gå. Men är hon verkligen rätt människa att bestämma hur vägarna ska se ut?
Hennes budskap är i alla fall ganska tydligt. Bort med alla stinkande bilar. Och lastbilarna ska bort först av alla.
Fast hon uttrycker sig nog med finare ord än jag.
Och vad gör vi? Förutom att klaga för varandra, menar jag. Ja, vi ler lite snett och säger: Jaha, Vägverket, vet du. De är ju som de är!
I helvete heller. Nu tycker jag det är dags att vi tar tag i det här. Nu har vi smågnatat på Vägverket i åratal, utan resultat. De har, som många tonåringar, blivit ”lomhörda” av all mild kritik.

Berätta din story!

Jag vill att ni alla hör av er till mig och berättar om vad ni tycker. Kvinnliga eller manliga kollegor, korta eller långa historier – spelar ingen roll. Berätta om era erfarenheter ute i trafiken. Tipsa om vägsträckor i övriga landet som är besvärliga.
Ska det verkligen behöva vara så svårt att förflytta sig i ett så modernt land som Sverige?
Skicka ett sms till mig om ni vill att jag ska ringa upp er. Mitt mobilnummer är 070-293 43 67.

FlisMia
Redaktör
Queen of the Road

Om ”FlisMia”

Maria ”FlisMia” Andersson kör flisbil för skogsbolaget Södra. Hon engagerar sig dessutom starkt i alla andra tjejer som arbetar inom lastbilsbranschen. Det arbetet kan du följa på Proffs systersajt på internet, www.queenoftheroad.se.
På Queen of the Road är alla kvinnor, som på ett eller annat sätt är involverade i lastbilsbranschen, välkomna att säga sitt. Man behöver inte tvunget vara lastbilsförare – man kan även vara ”lastbilsänka”, mekaniker eller bara allmänt intresserad av lastbilar för att vara med i den kostnadsfria klubben.
FlisMia är alltså din kanal i det kvinnliga nätverket av duktiga yrkesmänniskor, bestående av bland annat väldigt duktigt yrkesfolk.