Energipolitik med vind i ryggen och sand i ögonen

Vindkraftsanhängarna har vind i seglen. Den rena och oskyldiga kraften som inte leder till kusliga och oöverblickbara mångtusenåriga förvaringsproblem. Några otäcka haverier med vingar som lossnat och fallit ner har passerat relativt obemärkt förbi. Nästan bara som några oskyldiga höstlöv som inte orkat hålla sig kvar längre.

Statsmakternas strävan att öka den förnybara vindkraftproduktionen har gett stark medvind för utbyggarna. Vem trodde sig om att kunna stoppa E.ON VIND Sverige AB:s utbyggnadsprojekt och kommande drift av en vindkraftpark som kallas Kårehamnsporten i havet utanför Kårehamn i Borgholms kommun? Inte Borgholms kommun i alla fall eller dess Miljönämnd, som tyckte att det hela var toppen. Jo, förresten, Kammarkollegiet kämpade emot och ville att Miljödomstolens meddelade tillstånd skulle avslås.

Gediget och rejält

Men det hade Kammarkollegiet inget för. Ty Miljööverdomstolen gick på E.ON VIND Sverige AB:s och många andras linje och fann att de skyddsåtgärder som Miljödomstolen föreskrivit och de åtaganden som E.ON-bolaget gjort, medförde att några beaktansvärde olägenheter av verksamheten inte kunde befaras uppkomma. (MÖD 59 60-08, dom den 10 november 2009). Så rejält och gediget resonerat, ansåg säkert Miljööverdomstolen och fick mängder av applåder inte bara från E.ON-bolaget utan också från kommunen, dess miljönämnd, länsstyrelsen med flera som seglade med i den ljumma och starkt förliga vinden. Det kan inte ha varit en enkel uppgift för Kammarkollegiet att stå upp i motvinden och hävda några olägenheter av vindkraftparken under sådana förhållanden! Inte ens ersättning för några rättegångskostnader fick Kammarkollegiet. Miljööverdomstolen konstaterade bara att Kammarkollegiet i allt väsentligt förlorat sin talan i Miljööverdomstolen och avslog därför ersättningsyrkandet. Jomenvisst. Så går det ju för en förlorare i domstolssammanhang. Sådana är spelets regler.

Om vinden vänder?

En stark motvind för ofta med sig sandflykt. Och med ögon som tåras och plågas av vind och sand blir motståndskraften lätt naggad i kanten.
Tänk om vinden vänder om några år! Tänk om vindkraftsköret då ses med andra ögon, när ny teknik gjort att vindkraftssnurrorna står där med sina museala, alltjämt snurrande vingar och många frågar sig när de ska ramla till marken eller ner i havet.
Jag vet inte. För jag är ingen energiexpert. Jag bara känner lite sympati med Kammarkollegiet. Precis som jag ofta gör när någon kämpar i motvind med argument som inte biter på dem som länsar fram i den starka opinionsvinden.

Sven-Erik Alhem
www.svenerikalhem.se