Debatten hålls emellertid igång. Inte minst den rättsliga debatten är het. Wikileaks-affären har gett näring åt rättssäkerhetsfrågan så att det riktigt stänker om det. En fullständigt ofattbar situation, där en person av Åklagarmyndigheten själv i form av ett pressmeddelande bekräftas vara på sannolika skäl misstänkt och anhållen i sin frånvaro för våldtäkt och där detta slås upp stort i världsmedia.
Det är inte varje dag CNN intresserar sig för vad som händer i lilla Sverige!

Lösa boliner

Och så plötsligt förändras läget. Nu kungör åklagare att det inte längre föreligger misstanke om våldtäkt men att det kvarstår någon opreciserad form av brottsmisstanke om ofredande eventuellt med sexuell anspelning. Men även den brottsmisstanken reduceras därefter till enbart ofredande. Och så vidare. Ett helt utredningsförfarande som på lösa boliner och ej närmare utredda grunder basuneras ut till allmän konsumtion som en följetong med återkommande pressmeddelanden från Åklagarmyndigheten.
Inga tankar på förundersökningssekretess synes råda här inte. För det kan väl inte vara särskilda regler bara för att det råkar vara Wikileaks grundare – en kontroversiell förespråkare för öppenhet – som är föremål för det rättsliga intresset? Ser med spänning fram emot vad det slutliga rättsliga resultatet blir av denna skandal.

Mer som retar

Men det måste väl finnas mer jag kan reta mig på? Jomenvisst. Massor. Måste försöka begränsa mig. Väljer i första hand något som kan knytas till straffrätten. Annars blir krönikan lätt för lång. På trafikens område råder i vanlig ordning klasskillnad. Till översta – eller lägsta om man så vill – skiktet hänför jag inte dem som kör de dyraste fordonen. Nej, jag tänker på alla dem som själva bestämmer i vilken hastighet de ska dra fram längs till exempel E4. För det är ju klart att om man väljer att köra i en genomsnittsfart på kanske 150 km/h eller högre mellan Malmö och Stockholm så inverkar det en del i tidshänseende jämfört med vad som gäller för de betydligt långsammare normfarthållarna. Och risken att åka fast är dessvärre inte särskilt hög för dem i den hänsynslösa klassen.

Exklusiv klass

Det är säkert också väldigt få medtrafikanter som reagerar på att bli omkörda i rasande fart genom att per telefon söka nå polisen för ett tips om brottslighet på väg. För vissa bilförare gäller alltså uppenbarligen inte hastighetsbestämmelserna som syftar till att begränsa antalet omkomna och skadade i trafiken. Vi har en trafikklass förare för sig. Skulle möjligen skyhöga böter verka avskräckande för dem som kör mer än till exempel 30 km/h för fort på motorväg? Resonemanget förutsätter att risken för upptäckt är avsevärt högre än för närvarande.
Eller är de som tillhör denna exklusiva och självbestämmande trafikklass mer eller mindre bötesimmuna? Skiter de med andra ord i polis, böter och medtrafikanternas säkerhet? Kanske och till och med troligen är det så. I så fall förstärker detta faktum den allmänna höstdepressionen.

Mätt på löften

Nu ska jag gå ut och få kontakt med lite mer dagsljus. Det kan behövas för att uthärda den förestående vintern. Och för att söka undvika depression. Också för att klara av alla fagra vallöften. De står mig upp i halsen. Alla bud och överbud och allt tjafs om att allt blir så mycket bättre om man bara röstar ”rätt”, det vill säga på den som för stunden uttalar sig, påminner lite om utroparna på Kiviks marknad. Vad gäller tillförlitlighet alltså.

Sven-Erik Alhem
www.svenerikalhem.se