Hade du känt till att operationen skulle komma att genomföras på ett sätt som bestämdes av lekmännen i strid mot den ende ansvarige läkarens uppfattning, skulle du sannolikt inte ha lagt dig på operationsbordet alls. Inte frivilligt i alla fall.
Känn dig lugn! Så går det inte till i medicinska sammanhang. Men – hör och häpna – det är vad vi under lång tid har accepterat inom juridiken och dömandet. Där kan lekmän (läs nämndemän) i motsats till den uppfattning en professionell domare har bestämma utgången i ett mål.

Lekmän friar

Så var det till exempel i Södertörns tingsrätt i mål B 15533-09, när ett åtal för vållande till annans död och förseelse mot trafikförordningen skulle prövas mot en lastbilsförare i Stockholm. Föraren hade i samband med en högersväng brustit i sin uppmärksamhet och påbörjat att korsa en cykelbana och därvid inte väjt för en cyklist, som hamnade under lastbilen och närmast omedelbart avled av de skador hon ådrog sig.
Tre av nämndemännen bestämde den friande domen. Rådmannen och en nämndeman skrev sig skiljaktiga och ville fälla till ansvar. Här bestämdes alltså utgången av enbart lekmannadomare, som ville fria därför att lastbilsföraren inte kunde se cyklisten från sin position i lastbilen. Därmed ansågs föraren inte ha varit oaktsam när han korsade cykelbanan. Kanske påverkades nämndemännen av att man tyckte synd om föraren. Vad vet jag. Det skulle ju i så fall vara mänskligt men knappast professionellt.

Rättvisa skipas

Den skiljaktiga minoriteten ansåg att föraren av oaktsamhet hade vållat den cyklande kvinnans död. Grunden var att föraren inte i tillräcklig utsträckning hade förvissat sig om att det inte fanns en fotgängare eller cyklist på gång- och cykelbanan innan han korsade den med sin stora lastbil. Och så hänvisade man till bestämmelsen i 3 kap 59 § trafikförordningen att på cykelbanor ska cyklande lämnas företräde av andra fordonsförare.
Åklagaren överklagade naturligtvis den fällande domen. Det brukar åklagare göra, när det är en så kallad nämndemannadom. Hur gick det då i Svea hovrätt? Jo, en enhällig hovrätt bestående av tre professionella domare och två nämndemän gick på samma linje som minoriteten i tingsrätten. Man fällde alltså lastbilsföraren för vållande till annans död och förseelse mot trafikförordningen till villkorlig dom och 40 dagsböter. Rättvisa skipades alltså till slut och dödsboet efter den så tragiskt omkomna cyklisten fick en utpekad straffrättsligt ansvarig gärningsman. Påföljden känns också riktig: en villkorlig dom i förening med böter är ett fullt tillräckligt straff enligt min bedömning.

Märklig makt

Och om tingsrättens dom skulle vara vägledande, skulle det innebära att satt man som förare i en lastbil och saknade sikt var det fritt fram att svänga och korsa en cykelbana oavsett om det kom någon där som hade företräde.
Med all den utveckling och specialisering som krävs i dagens samhälle: tycker du inte att det är konstigt att lekmän fortfarande en bra bit in på 2000-talet kan tillåtas utöva dömande makt? Vi hade definitivt inte tillåtit det inom läkarkonsten. Eller hur?

Sven-Erik Alhem
www.svenerikalhem.se