Två tendenser är tydliga.
Å ena sidan har devisen ”utan lastbilen stannar Sverige” blivit allt mer sann. Både handel och industri har byggt upp avancerade logistiska system och trots allt tal om järnvägssatsningar dominerar lastbilstransporterna stort. Stora lagercentraler ska ofta förse hela Norden med gods och kraven på snabbhet är så stor att lastbilar ofta är det enda transportmedlet som kan komma i fråga. Åkeriernas förmåga att erbjuda säkerhet och flexibilitet borde i sin tur leda till goda ersättningar till både åkare och anställda chaufförer.

Orimliga priser

Men så är det i allmänhet inte.
För å andra sidan ser jag hur åkeriernas kunder, det vill säga handeln, industrin och speditörerna, systematiskt pressar priserna bortom varje rimlig nivå. Numera finns det också gott om kostnadsminskande instrument för den som kan spelet.
I Sverige har EU:s cabotageregler fått en så otydlig tillämpning att det närmast är riskfritt att använda utländska bilar i ren inrikestrafik och om inte det räcker kan man alltid sätta in billig arbetskraft i svenska bilar. Det är ingen nyhet att priset styr när transporter upphandlas och att lönekostnaden är den största utgiften för ett åkeri. Med nuvarande lagstiftning kan oseriösa/hårdpressade åkare använda utländska bemanningsbolag och F-skattare för att halvera sina lönekostnader.

Använder målvakter

I ett uppmärksammat fall har agerandet lett till att de svenska förarna blev eftertaxerade för inkomstskatt i Sverige medan åkerierna som hyrde in chaufförer från det aktuella bemanningsföretaget slapp rättsliga påföljder men kunde halvera sina lönekostnader.
I flertalet fall handlar det dock om chaufförer från de gamla öststaterna som utnyttjas svårt men finner sig i exploateringen eftersom alternativen på hemmaplan framstår som sämre.
Förutom dessa ”lagliga” sätt att minska lönekostnaden finner vi även exempel på ren ekonomisk brottslighet. Jag har exempelvis mött ett antal ”åkare” som satt i system att driva sina företag utan några som helst skatteinbetalningar. När det börjar brännas läggs allt ansvar över på målvakter som i sin tur är straffimmuna på grund av tidigare skuldberg.

Underbudskonkurrens

Det säger sig självt att seriösa åkerier som försöker sköta sig, får svårt att hävda sig mot sådan konkurrens. Jag möter dagligdags resultatet i form av bristande lönsamhet i framförallt små åkerier och chaufförer som inte vågar ta ut en avtalsenlig lön och än mindre orkar ställa krav på rimliga arbetsvillkor.
Sammanfattningsvis kan man säga att samhället gjort sig beroende av åkerinäringen och därför borde visa någon form av uppskattning för dess viktiga arbete, men att man i stället öppnat för en underbudskonkurrens som hotar att störta delar av åkerinäringen i fördärvet.
Det som händer är dock ingen nödvändighet eller en naturlig följd av vårt EU-medlemskap, vilket brukar hävdas. Tvärt om finns det EU-regler som kan användas för att hindra prisdumpningarna och det armod som följer i deras spår. Men här i Sverige kan galenskaperna ändå fortsätta fullständigt ohämmat.

Kan stoppas

Och inte ens arbetsgivarna protesterar särskilt högljutt. Sveriges Åkeriföretag har visserligen gjort en del konstruktiva framstötar men Transportgruppen i Svenskt Näringsliv, verkar snarare understödja utvecklingen mot en åkerinäring i ruiner. Kanske värnar de mer om handelns och industrins behov av billiga transporter, än om behovet av livskraftiga och stabila åkerier?
Och utan tryck från arbetsgivarna gör naturligtvis inte heller regering och riksdag särskilt mycket för att täppa igen de många kryphålen. Men alla vi som arbetar i åkeribranschen bör veta att det finns verksamma politiska verktyg om man bara vill använda dem. Vi kan stoppa lönedumpning med utländska f-skattsedlar och bemanningsföretag med stöd av EU-direktivet om ”gott anseende” i åkeribranschen och det kommande bemanningsdirektivet. Vi kan säkerställa kontroll av import av billig arbetskraft med stöd av anmälningsplikt och behovsprövning. Vi kan stoppa illegal inrikestrafik via politiska beslut om effektiva kontroller.

Stopp för F-skatt

Och det finns goda exempel att följa. I Finland har man exempelvis anmälningsplikt för utländsk arbetskraft och dessutom ett beställaransvar som ställer krav på att transporter ska upphandlas på ett ekonomiskt ansvarsfullt sätt. I Holland måste åkare anställa sina chaufförer – det är stopp för f-skattsedlar och prisdumpande bemanningsföretag. I Danmark och Norge har man agerat i en likartad riktning.
Och i samtliga fall har fack och arbetsgivare agerat gemensamt. För det är verkligen inte bara ett fackligt intresse att upprätthålla vettiga villkor i åkerinäringen. Det är i allra högsta grad ett partsgemensamt intresse och ett samhällsintresse att säkra en transportindustri som kan bära och utveckla långsiktigt hållbara system.
Ändå pågår felutvecklingen år efter år. Det är djupt tragiskt.

Jörgen Danielsson
Transportarbetareförbundet