Då känns det egendomligt att ta del av en rapportering i media att polisens nya strategi är att söka sänka medelhastigheten på andra sätt än genom att jaga grova fartsyndare. Det har lett till Transportstyrelsens statistik över antalet indragna körkort nästan har halverats under 2010 jämfört med de omkring 30 000 fall som inträffade årligen under åren 2005-2009. Vem är det inom polisen som ligger bakom den nya inriktningen?

Lättbegripligt

Det finns, håller jag med om, mycket goda skäl för polisen att ägna sig åt trafikövervakning och brottsbekämpning längs vägarna med ett brett perspektiv. Alkohol- och narkotikapåverkade förare utgör självfallet en stor trafikfara liksom vettvillingar som ska visa makt i trafiken genom att köra kloss intill framförvarande fordon i syfte närmast att söka skrämma föraren ut i vägrenen, om det finns någon. Men det blir en konstig signalverkan till de hänsynslösa förare som idag egoistiskt själva bestämmer sin hastighet, när de får del av informationen att risken att åka fast ytterligare har minskat. Och det stärker knappast tålamodet hos de laglydiga förarna som lojalt låter sig passeras i ibland rasande hastigheter. Kanske kan vi tacka de höga bränslepriserna och det faktum att förbrukningen ökar påtagligt med högre fart för att vi trots allt har en dämpande fartfaktor, när polisen nu dragit ner på hastighetsövervakningen. Min personliga uppfattning är att vi behöver polisen längs våra vägar, som i betydande utsträckning har både möjlighet och vilja att slå till mot flagranta hastighetsbovar! Det borde inte vara svårt att begripa.

Nervös minister

Nu börjar det hända saker när EU-kommissionen inleder en process mot Sverige när det gäller den urskillningslösa licensjakten på våra få vargar i Sverige. Har ni sett hur miljöministern Andreas Carlgren ser allt mer nervös ut i TV-rutan för varje framträdande? Han är uppenbarligen inte bekväm i sin roll och tacka för det! Han har lurats in i ett hörn av starka jägarkrafter och vargmotståndare. Nu påstår Carlgren att redan i vår ska vargvalpar, som hämtas från djurparker i Sverige, sättas ut för att stärka vargstammen genetiskt. Åtgärden ska följas upp med ytterligare utsättning av vilda vuxna vargar från Finland. Och att Andreas Carlgren meddelade detta vid en presskonferens som hölls precis samma dag som EU-kommissionen kom med sitt beslut att inleda en process mot Sverige, var bara en ren tillfällighet. Det förkunnade Carlgren och såg om möjligt än mer nervös ut än han gjort under senare tid.
Vi får väl se hur det blir med vargutplanteringen. Kanske blir den inte lika lätt och snabb att åstadkomma som avskjutningen. Många jägare är emot. En del skriker högt om 0-vision på varg. Och EU-kommissionens röst blir allt tyngre. Carlgren har försatt sig i en utsatt position. Han får vad han förtjänar.

Vårkänslor

Jag skriver min krönika medan jag utanför mitt fönster kan iaktta en stark sol belysa ett glimrande snötäcke. Optimism om den stundande våren gör att jag snabbt vill bege mig ut. Inte för att köra bil. Bara för att gå. Gå och njuta av att kunna gå. För en tid sedan läste jag om en 88-årig man som påkördes och dödades på ett övergångsställe. Vilket öde att sluta sina dagar på ett så till synes onödigt sätt. Miljön där du går har betydelse. Praktiskt taget var du än promenerar är risken att bli påkörd av en bil betydligt större än att du ens får se skymten av en vild varg. Och får du händelsevis syn på en, kan du lugnt stanna upp och bara njuta av upplevelsen.
Många trafikmiljöer saknar som bekant utrymme för harmoni och eftertanke. Beklagligtvis.

Sven-Erik Alhem
www.svenerikalhem.se