Det här är en mycket märklig och anmärkningsvärd rattfylleridom från Värmlands tingsrätt. Även om jag inte har sett åklagarens överklagandeskrivelse, har jag fått veta att åklagaren – precis som jag – är missnöjd med domen och har överklagat den till hovrätten. Personligen tror jag att domen kommer att ändras där. Det skulle kännas egendomligt om tingsrättens dom skulle bli bestående. Genom domen har alltså en lastbilschaufför från Polen frikänts från straffansvar på den märkliga grunden att han bedömts kunna tillåtas förlita sig på att alkolåset i fordonet, som inte gav utslag när han blåste på morgonen efter alkoholförtäring kort tid dessförinnan, inte hindrade honom att köra. Trots att han hade 0,58 mg alkohol i utandningsluften och trots att annan trafikant uppmärksammade förarens delvis vingliga och trafikosäkra framfart med sitt tunga ekipage på E18 på väg mot Stockholm via Karlstad.

Vad hände?

Vad var det då som hände? Hur i all världen kunde den uppenbart rattfulle föraren frikännas från straffansvar? En sak vore möjligen om analysresultatet hade stannat på 0,20 mg alkohol i utandningsluften. Men nu med detta resultat? Har inte var och en ett personligt ansvar för sin berusning om den skett frivilligt?
Värmlands tingsrätt tyckte alltså inte så i detta fall. Så här resonerade man. Tingsrätten ifrågasätter visserligen med anledning av analysresultatet den tilltalades uppgift om att han inte kände av alkoholförtäringen från kvällen/natten före körningen, men utifrån resultatet av blåsningen i alkolåset har han enligt tingsrättens mening haft fog för uppfattningen att han inte hade alkohol i utandningsluften.

”Blåögd argumentering”

Må det tillåtas mig att uttrycka min förvåning över en sådan blåögd argumentering. Alkolåset tjänar naturligtvis till att försöka förhindra att berusade förare kommer ut i trafiken och utgör en fara där. Men tekniken bör i princip aldrig kunna användas i syfte att undandra sig ett personligt ansvar. Allra minst om – som i målet – alkoholintaget har skett i nära anslutning till körningen. All teknik kan naturligtvis sluta fungera eller fungera otillfredsställande beroende på till exempel hur den används. Och det ankommer självfallet på en yrkesförare som kör en bil med alkolås att exakt sätta sig in i hur alkolåset fungerar och vilka begränsningar som är förknippade med användningen vad gäller nykterheten.

Fel signaler

Den som har 0.58 mg alkohol i utandningsluften och som är medveten om sin alkoholförtäring, inser rimligen att det finns en stor risk att framföra ett fordon så tätt inpå förtäringen. Precis som tingsrätten helt riktigt också varit inne på. Och det personliga ansvaret att mot bakgrund härav sätta ifråga ett eventuellt ”klartecken” från en teknisk anordning måste vägas in. Annars skulle snart var och varannan motorfordonsförare med frikännande verkan kunna hävda att han eller hon förlitat sig på ett instrument i fickan eller i väskan som gav klartecken före körningen. Och sådana påverkade förare vill vi inte ha på våra vägar.

Annan utgång

Ett medvetet risktagande är i hög grad straffvärt, även om den rattfulle försöker skylla ifrån sig på ett alkolås, som föraren inte riktigt visste hur det fungerade och vilket inte hindrade honom från att köra. Det skulle yrkesförarens eget omdöme och hänsynen till övriga trafikanter ha gjort. Då hade åtalet för rattfylleri aldrig kommit till stånd. Och då hade heller inte trafikanterna på E18 behövt utsättas för risker till följd av den vingliga färden.
Jag tror att utgången i hovrätten blir en annan än i Värmlands tingsrätt.

Sven-Erik Alhem
www.svenerikalhem.se

Sven-Erik Alhems krönika är denna månad Avsett som en kommentar till artikeln ”Full chaufför friad i tingsrätten”. Läs artikeln i sin helhet i tidningen Proffs, nr 3-2011.