Som bekant är det skillnad mellan formell och reell kompetens. Det är en sak att en gång i tiden ha lyckats skaffa sig dokumentation på behörighet till exempel i formen av ett körkort. Något helt annat är det att på ett trafiksäkert sätt ha en verklig förmåga att kunna framföra ett fordon som körkortsinnehavet ger behörighet till.
En numera avliden klok släkting till mig, Ninnie, som var född 1920 och tagit körkort när hon var omkring 18 men i princip aldrig kört bil därefter och än mindre tung motorcykel (hennes körkort gav full mc-behörighet), brukade framhålla att hon faktiskt på ålderns höst om hon vore omdömeslös skulle kunna köpa sig en tung mc och fullt lagligt bege sig ut på MC:n med uppenbar fara inte bara för sig själv utan för alla andra som kom i hennes närhet. För en så dålig ordning har vi att om vi en gång lyckats skaffa oss ett körkort och har behållit det, ger kortet oss behörighet livet ut oavsett om vi kört i trafiken eller inte. Med andra ord testas det aldrig om vi verkligen kan köra bil.
Fallande flyg
Tänk dig motsvarande system inom flyget. En gång flygcertifikat… Då hade det varit läge att ständigt se upp, så fort man gick utanför dörren, för att om möjligt söka undvika att få ett fallande plan över sig.
Själv har jag långt tillbaka i tiden en kustskepparkompetens. Men jag har numera alltför liten erfarenhet och också för låg kompetens för att ta ansvaret för att ge mig ut på en längre segelfärd. Därför anmälde jag mig efter ett hedervärt initiativ av min fru Aino tillsammans med henne till en veckolång segelkurs under sommaren i Stockholms skärgård. Kursen arrangerades av ABC Seglarskola AB och som utomordentligt kunnig och pedagogisk instruktör på ”vår” båt (en MAXI 84) fanns 21 årige Jonas Bergman. En ytterligare elev på båten, som också praktiskt ville komplettera sitt teoretiska kunnande, var Marie Martinsson.
Ombytta roller
Min första reflektion, när Jonas så sakkunnigt och professionellt förmedlade sitt kunnande till oss var, att när Jonas föddes var jag kustskeppare och visste vid den tidpunkten åtskilligt mer om olika segeltermer, kursutläggningar och gott sjömanskap än han. Jag hade ju kustskepparexamen och han var nyfödd! Men det var då det: sommaren 2011 var rollerna ombytta! Nu var det Jonas som med all sin kompetens och omfattande seglingserfarenhet hade åtskilligt att lära mig. Så tack Jonas! Kanske kan jag nu våga ge mig ut till havs igen. Och jag vet precis vad som gäller när olika fartyg möts på skärande kurs och mycket, mycket annat. Och tack också Aino och Marie för att ni var så fina och entusiastiska kurskamrater under hela veckan! Under de första dygnen av seglingen kändes allt så intensivt att jag nästan ångrade att jag släpat med mig så många klädombyten. Men sedan la vi till i hamnen på Möja och där kunde jag byta tröja! Jag kände mig omedelbart nästan som en pånyttfödd kustskeppare.
Urgamla körkort
Mina tankar under segelkursen gick också till trafiken på vägarna. Där kör vi omkring försedda med ibland urgamla körkort och med alldeles för liten och oregelbunden körvana. Utan omprövning och utan att vi då och då finner anledning att anmäla oss till en kompetensutvecklingskurs på en körskola. Och myndigheterna litar på oss. Det behövs ingen kontroll, anser de. Ofta är det omdömet hos den åldrige föraren som varken ser eller hör bra som det går att lita på. Det alltjämt gällande körkortet läggs på hyllan för alltid.
Men alla är inte så omdömesgilla. Därför känns någon form av återkommande kontroll av kompetensen angelägen. Precis som inom flyget. För att det är riskfyllt på vägarna 2011, tror jag att alla skriver under på. Det är alltid förenat med risker att göra något man inte riktigt behärskar. Även om man må ha den formella kompetensen. Livslång sådan.
Sven-Erik Alhem
www.svenerikalhem.se