Varje arbetsgivare har en mängd förpliktelser i förhållande till sina anställda. Inte minst arbetsmiljölagens bestämmelser är synnerligen krävande vad gäller till exempel skyldigheten att i varje sekund tillskapa en så säker arbetsmiljö som möjligt för alla som arbetar i verksamheten.
Den som driver restaurangrörelse måste ständigt tänka på säkerheten i köket, den psykosociala miljön med stress och stökiga gäster, som inte alltid är helnyktert skärpta och omdömesgilla. Bara för att nämna några viktiga punkter. Till en god restaurangmiljö hör onekligen också att alla anställda kan känna trygghet vad gäller angrepp av olika slag från restaurangägaren själv. Det synes vara en självklarhet men var det inte alls för tre unga flickor som jobbade på en restaurang i Stockholmstrakten.
”Nekade i sten”
Restaurangägaren tog nämligen för sig och utnyttjade sin ställning i förhållande till tjejerna. Han tafsade på dem flera gånger, uttryckte sig olämpligt till dem och gav dem sexleksaker i present. Varje omdömesgill chef vet mycket väl gränserna för vad som kan accepteras och här var gränsöverskridandet väldigt klart. Restaurangägaren, som blev föremål för polisutredning och åtal, nekade i sten. Han var tidigare dömd för sexuellt ofredande och hans förnekande lönade sig föga. Både i tingsrätten och i hovrätten dömdes han för sexuellt ofredande och ofredande till fängelse i tre månader. Två av flickorna fick också skadestånd med sammanlagt 20 000 kronor.
Öga för öga
Det stod alltså – med all rätt – restaurangägaren dyrt att ta sig friheter på de unga flickornas bekostnad. Egentligen skulle det enligt min uppfattning kännas rätt om han också hade fått ett näringsförbud. Vem vill riskera att en så uppenbart omdömeslös person på nytt hamnar i en chefsposition, där han basar över unga flickor? För min del skulle jag gärna se honom anställd på en plats där en dominant kvinnlig chef tydligt och bestämt basade över honom samt dagligen gav honom minst en lektion i konsten att sätta gränser i sättet att umgås på arbetsplatsen.
Allas ansvar
Det är inte bara inom restaurangbranschen den här typen av fenomen förekommer. Det kunde lika gärna gällt åkerinäringen eller en offentlig myndighets verksamhet. Men på de arbetsplatser där arbetsmiljön också vad gäller sexuella trakasserier tas på allvar, minskar riskerna påtagligt. Andra anställda, som inte direkt berörs av trakasserierna, ser oftast vad som försiggår. Då är det bara att hoppas att fegheten inte sätter in så att vittnena vänder blicken åt ett annat håll och förhåller sig passiva.
För den goda arbetsmiljöns skull måste alla ta sitt ansvar och slå larm när chefen själv eller någon annan tar sig friheter på andras bekostnad. För alla anställda är det livsviktigt att kunna känna glädje och trygghet under de många timmar av livet som ägnas åt arbetet.