Vi påverkas alla av lagar och oskrivna sedvaneregler. Också andras beteenden påverkar oss. Som människor beter vi oss således ofta som djur i flock. Positiv påverkan får anses samhällsnyttig medan negativ är raka motsatsen.
Allt är naturligtvis inte möjligt att dela in i bra och dåligt inflytande. Ett exempel kan vara att mjölkkonsumtionen gått ner högst påtagligt. När drack du mjölk senast som måltidsdryck på en lunchrestaurang? Eller än mer tydligt: skulle du våga beställa in mjölk till maten på Operakällaren?
Gäller inte mig
På trafikområdet har vi fått en tydlig utveckling på senare år mot större individualism, egoism och hänsynslöshet. Viktigast synes vara att för egen del komma snabbt fram och emellan och strunta i andra. Som bilförare är det vanligt att också visa makt och synliggöra avsky mot andra hindrande fordon genom att köra kloss intill dem. Blinkers används inte därför att andra ”väl måste begripa” att jag svänger. Hastighetsgränserna må gälla för dem som nyss tagit körkort men inte för bilmaktutövarna. Det har blivit statusfyllt att strunta i enkla hastighetsnormer genom att markant köra avvikande i till exempel 175 km/h på motorväg. Risken att åka fast är därtill alldeles för låg.
”Alla-andra-tänk”
För cyklisternas del är det inte fråga om maktutövning. Snarare en påverkan av hur alla andra gör. Varför stanna för rött när ”alla andra” bara susar förbi? Varför cykla på körbanan när det är säkrare på gångbanan där ”alla andra” cyklar? Att räcka ut handen för att visa ändrad färdriktning känns bara töntigt. På cykelfronten har polisen under lång tid agerat som någon form av avkriminaliserande lagstiftare genom att se bort eller mellan fingrarna och låtit cyklisterna etablera ett eget nytt normsystem. Det hjälper föga att det finns lysande undantag, till exempel cykelpoliserna i Göteborg och några andra entusiastiska poliser. Det har gått för långt, tror jag, för att det ska vara möjligt att lägga om kursen. Inte ens som fotgängare reagerar vi längre när cyklisterna tagit över och susar fram på gångbanan. Det har blivit praxis. Hade behövts en nolltolerans från början från polisens sida för att hindra denna negativa utveckling.
Tänk om?
På ett viktigt område har vi ett ökat socialt avståndstagande från regelöverträdelser inom trafiken. Körning under påverkan av alkohol eller droger tolereras inte. Vi tar socialt avstånd och vill ha lagföring och stränga påföljder. Inte ens efter en midsommarfest tolereras att man onykter tar bilen hem ”längs några småvägar”.
Tänk om det vore möjligt att vända på skutan så att alla lagöverträdelser blev socialt fördömda? Att vi alla körde efter normerna och kände att vi bidrog till att rädda liv och öka den sociala samhörigheten? Att det blev inne att visa hänsyn och att vara artig i trafiken. Att det är lika fel att ”beväpna” sig med en bil som vapen som med ett skjutvapen.
Det vore ett härligt trafiksamhälle att färdas i.